Jag tittade på mamma och frågade:

- Vem är det där?

Hon tittade på mig och sedan vände hon på fotot och såg namnet och årtalet.

- Jag vet faktist inte, men jag kan säga att det är lite konstigt.

Jag nickade och höll med henne. Vem var hon?

Efter jag suttit och pratat med mamma en stund steg hon upp och sa att hon just skulle börja fixa frukosten. Och efter det skulle vi snart börja leta oss till flygplaten för att ta emot Amanda och Selene.

---

Jag, mamma och pappa steg ur bilen vid heathrow. Vi gick in i flygplatsen för att gå mot delen där man kommer från flygplanen. Vi stod en ganska så lång stund där och väntade. Mamma och pappa fick nog av att vänta så de gick och satte sig i bilen och väntade istället, så jag stod helt själv där och väntade. Jag såg flyg landa och lufta hela tiden. Jag tittade på flyschemat och det stod att flyget var försenat med 20 minuter. Jag suckade lite för mig själv och sände ett meddelande åt mamma så att hon visste varför vi aldrig kom. Jag var otålig på att vänta, jag ahde inte sett dem på två månader. Jag satte mig på en bänk och såg en man komma emot mig. Han såg ut att vara mycket stressad. Han kom fram till mig och frågade om jag visste var man skulle checka in till British Airways flyg till New York. Jag skakade på huvudet nervöst. Han började halv springa iväg och jag kunde höra att han frågade någon annan också. Jag log lite för mig själv, jag tyckte det var ganska så mysigt att se stressade männiksor på en flygplats. Jag visste inte riktigt varför men jag tyckte bara det. Efter en stund kom en tjej i kanske 10-års åldern fram till mig och sa:

- You are that girl who Harry like so much!

Jag tittade på henne och nickade. Hon frågade om hon kunde ta bild med mig och sen ville hon också ha min autograf. Jag tyckte det kändes konstigt att göra det för jag hade ju aldrig varit känd på någotvis. Jag frågade vad hon hette så jag kunde skriva att autografen var till henne. Hon berättade att hon hette Sarah. Hon frågade om jag kände Zayn. Jag gjorde ju det såklart så jag sa ja. Hennes ansikte förvandlades till ett ännu större leende. Hon berättade att Zayn var hennes favorit och att hon hade träffat honom en gång. Tjejen beklagade sig sen för hennes mamma ropade på henne. Det var riktigt trevligt att ha träffat den där tjejen. Nu såg jag på flygschemat att flyget äntligen hade landat. En stor folkhop kom sedan ut, jag steg upp för att se dem. Efter några minuter kunde jag se dem komma gående. De såg mig och började springa med sina resväskor i släp. Jag sprang mot dem och det blev en stor kram. Vi pratade i mun på varandra. Vi gick sen ut till bilen.

Vi kom in på våran gata. Vi passerade killarnas hus. Jag tittade dit. Jag såg att Niall och Louis stod på gården och pratade. Sen svängde vi in på våran gård. Både Amanda och Selene utbrast i ett wow. Jag tittade på dem. De satt ocg gapade som två idioter. Jag fnissade åt dem och mamma tittade bakåt och började skratta. Sen hackade pappa på också. När vi steg ur bilen sprang de direkt till dörren och stod och små hoppade. Jag sprang upp dem och öppnade dörren och visade att de kunde gå in. De tvärstannade när de kom in och Selene utbrast:

- OMG det är måste vara det största, vackraste, lyxigaste hus jag någon sin sett!

De båda höll andan och jag stod och skrattade åt dem. Det var så skönt att ha mina allra, allra bästa vänner med mig igen även fast de var lite konstiga. Vi gick upp på vinden och jag visade mitt rum. Sen visade jag deras rum där de skulle få sova. De fick varsin klädskrubb så de inte skulle behöva ha sina kläder att ruttna i någon resväska. Jag visade sen runt dem i hela huset. De var otroligt imponerade. Mamma hade sen gjort middag.

Vi satt och planerade vad vi skulle göra senare på kvällen. Efter middagen gick Amanda och Selene för att packa upp sina väskor så jag gick upp till mitt rum. Jag hörde att min mobil pep till i sängen. Jag tog upp den och tittade vad jag hade fått...

Jag nickade och log mot honom. Harry satte sig i soffan och kramade mig. Jag pussade honom på kinden. Vi satt och myste en god stund tills Harry frågade om jag ville se resten av huset. Det ville jag ju såklart. Han visade killarnas rum. Vi knackade på Nialls dörr och Niall ropade att vi kunda komma in. Han satt i en soffa med sin mobil. Han tittade upp på oss och sedan på mobilskärmen igen.

- Niall what a cool room you got!

Han tittade upp och sa snabbt:

- Thanks!

Vi gick sen i några andra rum. Helt plötsligt ringer det i min mobil, jag tar upp den och ser att det var mamma. Jag svarade och hon sa att jag skulle komma hem för att Selenes mamma hade ringt och sagt att Selenes och Amandas flyg hit på tisdag hade blivit inställt så de behövde ta det som gick imn. Mamma ville att jag skulle komma hem och hjälpa henne städa lite. Jag tog farväl av Harry och sen gick jag hem.

Jag vaknade nästa morgon av att min ringklocka ringde. Jag tittade på den och såg att den visade 10.00. Jag suckade och satte mig upp i sängen. Jag tog upp min mobil som hade legat på mitt nattduksbord. Jag hade tre ny meddelanden. Ett var från Selene som hade sickat " Vi stiger snart på flyget och flyger till London för att träffa dig, vi står och hoppar av glädje just nu! Älskar dej :))". Det slog mig nu att det var ju idag som Selene och Amanda skulle komma, jag stod och hoppade till lite av hur taggad jag blev. Det skulle bli de bästa 2 och en halv veckorna på länge. Jag öppnade nästa meddelande, det var från Harry " I love you so much babe!x". Jag log för mig själv och svarade att jag också älskade honom. Jag öppnade till sist det tredje meddelandet, det var från en okänd nummer " I see something that you don't see". Jag rös till, vad handlade det där om? Vem var det som hade sickat det där? Jag kände att jag skakade av rädsla. I nästa sekund stod Linus i dörröppningen med händerna bakom hans rygg och log med världens största leende. Jag försökte le det bästa jag kunde till honom.

-Olivia jag har har en överaskning till dig!

- Har du? frågade jag.

Han kom fram till mig och sträckte fram en låda. Jag tittade på honom och frågade:

- Vad är det här?

- Jag vet inte men mamma ville att jag skulle ge dethär till dig.

Jag log mot honom. Han sträckte ut sina händer och ville ha en kram. Jag log ännu mera och kramade honom. Jag hade världens sötaste och gulligaste lillebror. Han sprang ut och lät som en racerbil. Jag satt och skrattade åt honom en stund. Sen tittade jag på lådan. Det var en helt vanlig kartong låda som inte var liten men inte heller stor utan passlig helt enkelt. Jag öppnade lådan, det låg fullt med olika saker där. Det var en lapp ovanpå alla saker, jag tog upp den och läste den. " Kära Olivia, jag vet att min tid snart är över. Min kamp mot cancer just nu består av en hel del smärta. Och det är därför jag har samlat några saker som jag vill att du skall ha. Det är saker jag samlat mig från mina unga dar till nu. Jag hoppas att du förstår hur mycket jag älskar dig. Och jag vill att du skall ha ett långt och lyckligt liv också efter att jag gått iväg. Hälsningar från din morfar.

Jag kände hur tårarna började rinna ner för mina kinder. Han hade också skrivit datumet nrä han skrev lappen. Det var två dagar före han dog. Jag satt nu och stor grät. Jag drog ett djupt andetag. Jag tittade på de sakerna som fanns i lådan. Det log fotoramar med bilder på han och hans syskon och hans mamma och pappa. All bilderna var i svartvitt. Jag log genom mina tårar. Jag tittade på ett av de foton som fanns i lådan, det var inte inramat. Det var en bild på en tjej i min ålder. Det var något som jag kände igen på bilden. Tjejen på bilden såg precis ut som jag men lite längre bak i tiden. Bilden var svartvit också dom de andra, men hon bar en klänning och hade håret uppsatt fint. Hon stod och log. Jag vände på bilden och där stod det: "Ann Olivia 1856". Det som skrämmde mig mest var att jag hette Olivia Ann. Vi hade samma namn men i fel ordning. Jag lade fotot på sängen bredvid mig och tittade på den sista saken som låg i lådan, det var en liten påse. Jag tog upp den och öppnade den. Där låg ett halsband. Det var ganska långt med en blå pärla. Det var jätte fint. Plötsligt knackade det på dörren. Jag torkade bort tårarna och ropade att de fick komma in. Mamma kom ingående och log mot mig:

- Jag ser att du fick lådan!

Jag tittade på henne och nickade lätt. Hon kom och satte sig bredvid mig i sängen och torkade bort en tår från min kind. Jag är ledsen att jag gav den så sänt, jag hade helt glömt bort att ge den.

- Var hittade du den? frågade jag.

- När vi var och skulle hämta hans saker från sjukhuset så hittade jag den under sängen hans.

Ännu mera tårar började rinna. Mamma kramade om mig och tröstade. Jag saknade honom så mycket. Mamma berättade också att hon saknade honom men hon visste att han var med oss hela tiden så on var inte orolig. Jag top upp fotot på den där flicka och gav det till mamma, hon spärrade upp ögonen när hon såg tjejen som befann sig på fotot. Jag tittade på mamma och frågade:

- Vem är det där?

Hon tittade på mig och sedan vände hon på fotot och såg namnet och årtalet.

- Jag vet faktist inte, men jag kan säga att det är lite konstigt.

Jag nickade och höll med henne. Vem var hon?

Efter jag suttit och pratat med mamma en stund steg hon upp och sa att hon just skulle börja fixa frukosten. Och efter det skulle vi snart börja leta oss till flygplaten för att ta emot Amanda och Selene.

- So do you guys wanna play some video games?

Harry tittade på mig och jag log och nickade. Vi satte oss i soffan och Harry gav mig en dosa. Zayn ändrade så att vi kunde spela fyra. Jag satt mest åt att jag körde in i väggarna hela tiden.

- I'm so bad at this things, sa jag skrattande.

Zayn och Harry skrattade men Niall tittade bara. När jag såg hur Niall tittade på mig slutade jag le. Hade jag gjort något eller? Jag visste inte riktigt vad som hände. Efter en stund ursäktade Zayn sig för han skulle åka till flygplatsen och möta upp hans familj som skulle komma och hälsa på. Det var nu bara jag, Harry och Niall. Harry frågade om vi ville ha något att dricka. Både jag och Niall nickade. Harry pussade mig och sen steg han upp ur soffan och gick ner till köket.

Jag tittade på Niall och log. Han tittade på mig och såg sen ner i marken och lade armen på hans axel. Jag lutade att le och drog mod till mig och frågade:

- Niall what's going on?

Han tittade upp på mig.

- What?

- You ignore me, have I've done anything wrong?

Han tittade mig djupt i ögonen men sa inget.

- Hello Niall?

Han tittade snabbt ner och ignorerade mig helt. Jag visste inte riktit vad jag skulle säga så jag struntade i det jag med. Efter en stund såg jag i min ögonvrån att han tittade på mig. Jag tittade upp på honom.

- It's nothing! Sa han.

- Are you sure? frågade jag.

- Heey guys I'm back with fanta.

Vi tittade på Harry som nu hade kommit in i rummet. Han gav oss varsin fanta burk. Jag öppnade min och drack lite ur den. Sen frågade Harry:

- So what do you wanna play now?

- I don't know! Sa jag och log mot honom.

- Sorry, but I don't wanna play anymore! Sa Niall och gick.

Harry tittade oroligt efter honom och sa till mig:

- It's weird he always want to play?

Jag tittade på Harry. Vad var det som hade hänt Niall egentligen? Harry ursäktade sig och gick efter Niall. Jag satt kvar i soffan och väntade tills Harry skulle komma tillbaks. Efter en stund kom han. Han log mot mog. Jag tittade upp och log tillbaks.

- He said he was just tired.

Jag nickade och log mot honom. Harry satte sig i soffan och kramade mig. Jag pussade honom på kinden. Vi satt och myste en god stund tills Harry frågade om jag ville se resten av huset. Det ville jag ju såklart. Han visade killarnas rum. Vi knackade på Nialls dörr och Niall ropade att vi kunda komma in. Han satt i en soffa med sin mobil. Han tittade upp på oss och sedan på mobilskärmen igen.

- Niall what a cool room you got!

Han tittade upp och sa snabbt:

- Thanks!

Vi gick sen i några andra rum. Helt plötsligt ringer det i min mobil, jag tar upp den och ser att det var mamma. Jag svarade och hon sa att jag skulle komma hem för att Selenes mamma hade ringt och sagt att Selenes och Amandas flyg hit på tisdag hade blivit inställt så de behövde ta det som gick imn. Mamma ville att jag skulle komma hem och hjälpa henne städa lite. Jag tog farväl av Harry och sen gick jag hem.

Anton blinkade med ena ögat mot mig. Jag vinkade hejdå åt Anton så han skulle förstå att han skulle gå. Han vinkade åt mig och Harry och sen gick han iväg. När man inte kunde se honom mera kunde man höra honom ropa:

- OMG!

Jag skakde på huvudet och ursäktade:

-Sorry it was my big brother Anton he is an idiot!

Han skrattade åt mig och gav sen blommorna åt mig:

- These are for you sweetie!

Jag tittade på honom och log. Han var en sån härlig kille. Jag tackade för blommorna och gick och gav dem åt mamma så hon kunde sätta dem i en vas. Sen gick vi. Jag frågade Harry:

- So what do we gonna do?

- You'll see later! Sa han och log.

Jag log tillbaks.

---

Han tog mig till ett litet gullit café ute vid havet. Det var några fans där som kom fram springade till honom och bad om autograf och bild. De lade inte märke till mig, det var som om jag var helt osynlig. Men jag brydde mig inte i det. Efter han tagit bilder med dem och skrivit autografer så gick vi till kassan för att välja vad vi ville ha. Jag tog en blå cupcake. Och han tog en rosa. Han sa att jag kunde gå till ett bord och sätta mig medans han betalade. Han kom sen till bordet med två cola burkar och de två cupcakesen. Jag log mot honom och han log tillbaks. Vi satt och talade om allt mellan himmel och jord. Han berättade om sig själv och jag om mig. Vi satte där säkert en timme eller nått. Vi bestämde oss sedan för att gå.

Vi gick längs med stranden. Solen höll på att gå ner så himlen lyste i rött och orange och solen speglades i havet. Temperaturen var härlig. Mitt hår blåste med vinden. Medans vi gick där helt tyst och bara njöt av stunden tog han min hand. Jag tittade på honom och log. Han log och kysste mig sen.

- Do you wanna come home to me and the boys house? Frågade han och log.

- Yes of course! sa jag och log tillbaks.

Vi gick upp till en gata och vinkade till en taxi. Vi satte oss in i den och åkte sen till hans och pojkarnas hus.

Huset var stort men såklart hade jag sett det förut för det fanns ju på samma gata som jag bodde kanske nästan 1 km från mitt eller nått? Harry öppnade dörren och visade att jag kunde stiga in. Jag gick in och vi möttes av en av killarna. Han log och kom fram till mig och sa:

- Hello I'm Liam and you have must be Olivia, right?

- Hey, yeah I am!

Han tittade sen på Harry och sa:

- Zayn and Niall are playing some video games, if you want you can join them!

Jag och Harry log mot honom och sen gick han in i ett annat rum.

Harry drog mig upp för trappan och sen gick vi in i ett rum, det var ganska stort. Där satt Niall och Zayn och spelade något racing spel av något slag på ett mega stort tv. De tittade upp båda två. Zayn log stort mot oss och steg upp ur soffan. Niall tittade en stund och sen tittade han snabbt bort och fortsatte att spela. Han hade inget smile på sina läppar. Zayn kom mot mig och kramade mig och presenterade sig själv. Jag behövde inte berätta vem jag var för han visste redan.

- So do you guys wanna play some video games?

Harry tittade på mig och jag log och nickade. Vi satte oss i soffan och Harry gav mig en dosa. Zayn ändrade så att vi kunde spela fyra. Jag satt mest åt att jag körde in i väggarna hela tiden.

- I'm so bad at this things, sa jag skrattande.

Zayn och Harry skrattade men Niall tittade bara. När jag såg hur Niall tittade på mig slutade jag le. Hade jag gjort något eller? Jag visste inte riktigt vad som hände. Efter en stund ursäktade Zayn sig för han skulle åka till flygplatsen och möta upp hans familj som skulle komma och hälsa på. Det var nu bara jag, Harry och Niall. Harry frågade om vi ville ha något att dricka. Både jag och Niall nickade. Harry pussade mig och sen steg han upp ur soffan och gick ner till köket.

Han log tillbaks och plockade upp min telefon. Han tittade på den och fick en bekymrad blick. Jag tittade konstigt på honom och frågade:

- Is everything alright?

- What? oh yes everything is just fine.

Han gav tillbaks telefon och vände sig om och gick. Jag stod kvar en stund och tittade. Vad hände?

Jag gick till dörren där Caitlin stod och vände. Jag kramade henne.

- Du jag undrade om du ville sova hos mig över natten?

- Ja visst det går bra, vi kan gå och hämta mina grejjer först!

Vi log mot varandra och sen sa vi hejdå åt Millie och gick över till mig. Och sen kom Caitlins pappa och hämtade oss.

---

Vi låg uppe ungefär hela natten och pratade. Vi pratade om vad som hade hänt under kvällen. Caitlin hade träffat en jätte snygg kille som hade presenterat sig själv för Adam, men hon hade varit för blyg för att fråga mera om honom. Jag berättade om både Harry och Niall. Hon berättade att hon hade sett att Niall hade tittat jätte mycket på mig. Jag kom på att det var därför han hade tittat så konstigt på den där bilden på mig och Harry. Dagen efter vaknade jag av att min mobil pep till jag kisade med ögonen på den och tog sen upp för att titta vem det var ifrån. "Can we go out tonight and do something? :) xx -Harry :)x" Jag log lite för mig själv och skakade om Caitlin så att hon skulle vakande jag visade meddelandet och hon hoppade ur sängen och klappade i händerna. Jag satt och skrattade åt henne för att hon verkade så uppspelt. Hon stod och nickade med huvudet som en idiot och ropade:

- Olivia du måste säga ja!

Jag log mot henne och sen tog jag telefonen och tryckte på svara. "Yes I love to do that :)x". Caitlin hoppade ner bredvid mig och tittade vad jag svarade. Hon kramade mig och ropade YEYY rakt i mitt höra. Jag drog handen och satte dem för mina öron och grinade. Sen började jag skratta. Vi började nynna på what makes you beautiful!

Efter en timme eller nått kom pappa och hämtade mig och åkte sen hem. Jag gick direkt upp till Annas rum för att berätta om gårdagen. När jag kom in i rummet satt hon vid sin dator och chattade med några av hennes kompisar från Finland. Hon log mot mig och frågade om hur gårdagen hade varit. Jag berättade allt, precis allt. Hon tittade lite konstigt på mig.

- Vadå? Frågade jag undrande.

- Det verkar som min lilla syster har hamnat i kärleksdrama! Sa hon och log.

Jag kände hur mina kinder hettade till, jag hade faktist aldrig haft någon "riktig pojkvän" utan bara något oseriöst i första klassen. Anna skrattade åt mig. Hon fick mig att skratta också fast jag inte tyckte att det var så kul egentligen. Jag hoppade sen i duschen och fixade mig klar. Jag gick sen på min dator för att checka läget. Amanda hade sickat ett meddelande på facebook åt mig att jag behövde bli medlem på twitter för det hade Selena och hon gjort. Hon tyckte att det skulle vara ett mycket lätt sätt att hålla kontakt med varandra. Och så berättade hon att det fanns jätte många kända personer som hade twitter och det var ett super bra sätt att komma i kontakt med dem. Jag gjorde som hon hade sagt och blev medlem där. Jag tog en bild av mig med webcameran och sen satte jag den som min icon. Sen plingade det på dörren och jag sprang ner, Anton hade redan öppnat dörren. När han hörde jag kom vände han sig om och flinade åt mig och sa att det var någon som ville träffa mig. Jag gjorde en min åt honom och såg sen att det var Harry som stod där med en bukett blommor. Jag kände att jag rodnade lite grann. Anton började skratta lite och sa åt Harry:

- So you know she is a really weird girl!

Harry skrattade bara och log mot mig. Jag slog till Anton i magen. Och sa:

- I hate you!

Anton blinkade med ena ögat mot mig. Jag vinkade hejdå åt Anton så han skulle förstå att han skulle gå. Han vinkade åt mig och Harry och sen gick han iväg. När man inte kunde se honom mera kunde man höra honom ropa:

- OMG!

Jag skakde på huvudet och ursäktade:

-Sorry it was my big brother Anton he is an idiot!

Han skrattade åt mig och gav sen blommorna åt mig:

- These are for you sweetie!

Jag tittade på honom och log. Han var en sån härlig kille. Jag tackade för blommorna och gick och gav dem åt mamma så hon kunde sätta dem i en vas. Sen gick vi. Jag frågade Harry:

- So what do we gonna do?

- You'll see later! Sa han och log.

Jag log tillbaks.

Sen skuttade Millie iväg och jag satte mig i soffan igen bredvid Harry.Han tittade på mig och frågade besviket:

- Do you think Zayn is the hottest here?

- Well not the hottest, svarade jag och log.

Han log mot mig. Men jag visste faktist inte för jag hade itne tänkt på det så mycket.

Efter några minuter tog Harry min hand och sa jag skulle följa med honom. Vi gick till dörren som ledde ut på bakgården.

---

Vi satte oss vi poolkanten. Solen hade nu gått ner och det var mycket svalare nu. Man kunde höra musiken och människorna inne i huset. Jag huttrade till.

- Are you cold? Frågade Harry.

- y-y-yea-h-h I-I a-a-am-m-m, huttrade jag fram.

Han tog av sig kavajjen och lade den över mig. Jag tittade på honom och sa frågande:

- Don't you gonna me cold now?

- I will be fine.

Stackarn satt bare med en ynka t-skjorta. Jag log mot honom och tackade för kavajjen. Jag satt och sparkade lite på vattenytan. Plötsligt satte han armen om mig. Jag tittade på honom, han log och sen kysste mig. Allt kändes så underbart. Han tog upp min telefon satte på kameran och tog en bild när han kysste mig. Jag log mot honom och tog telefonen för att titta på den. Den var jätte gullig. Jag satte ner telefonen och sen kände jag att mobilen vibrerade till, jag tog upp den och tittade. Det var från Caitlin "Jag vet inte var du är men jag måste gå, kan du möta mig vid dörren nu?" Jag tittade upp besviket på Harry, han tittade underligt på mig.

- I'm sorry Harry but I need to go.

- Oh that's sad I want you to stay.

Han kysste mig och jag log mot honom. Han log tillbaks. Jag steg upp och gick till dörren. Före jag öppnade dörren vände jag mig om och vikande åt Harry. Han log och vinkade tillbaks. Jag gick in i huset och kände att min mobil vibrerade i gen, den här gången var det från Amanda. Hon skrev att Selene och hon taggade jätte mycket inför nästa vecka när de skulle komma hit. Jag log och sen tog jag upp bilden på Harry och mig och log lite till. Plötsligt gick jag rakt in i någon så min telefon flög på golvet. Jag tittade upp och där stod Niall.

- Omg I'm sorry I didn't saw you, are you okay? Sa Niall.

- Yes, don't worry. Sa jag och log.

Han log tillbaks och plockade upp min telefon. Han tittade på den och fick en bekymrad blick. Jag tittade konstigt på honom och frågade:

- Is everything alright?

- What? oh yes everything is just fine.

Han gav tillbaks telefon och vände sig om och gick. Jag stod kvar en stund och tittade. Vad hände?

Jag gick till dörren där Caitlin stod och vände. Jag kramade henne.

- Du jag undrade om du ville sova hos mig över natten?

- Ja visst det går bra, vi kan gå och hämta mina grejjer först!

Vi log mot varandra och sen sa vi hejdå åt Millie och gick över till mig. Och sen kom Caitlins pappa och hämtade oss.

Det kom en blond kille gående mot oss, jag såg att det var en av dem som var med i bandet. Han stannade bredvid Harry och log mot mig. Harry log mot mig också.

- Niall, this is Olivia! Sa han och log.

- Oh hi Olivia, I'm Niall!

- Haha you are so stupid she already know you are Niall because I just told her! Sa Harry och skrattade.

- Well sorry Harry!

Jag log lite nervöst mot dem

Det kom en blond kille gående mot oss, jag såg att det var en av dem som var med i bandet. Han stannade bredvid Harry och log mot mig. Harry log mot mig också.

- Niall, this is Olivia! Sa han och log.

- Oh hi Olivia, I'm Niall!

- Haha you are so stupid she already know you are Niall because I just told her! Sa Harry och skrattade.

- Well sorry Harry!

Jag log lite nervöst mot dem.

---

- Harry have told about you, sa Niall och log.

Jag tittade på Niall och Harry och sen Caitlin. Caitlin ryckte på axlarna.

- You did? Sa jag och tittade konstigt på Harry.

- Yes, why shouldn't I?

- You haven't like talk to me for two months?

- yeah I'm sorry about that, we have been to the US and to Australia. But we are home whole summer.

- Serious, wow thats far!

De skrattade lite åt mig och också Caitlin. Jag fattade ingenting vad de skrattade men jag skrattade lite nervöst med.

- Come on we go and dance Olivia, sa Harry och drog mig i armen.

Jag tittade bak på Caitlin med en wtf min. Hon stod bara och skrattade.

Vi dansade till Wiz Khalifas låt.

Efter vi dansat lite så drog Harry med mig till en soffa. Vi satte oss ner och han frågade om jag ville ha något att dricka, han steg upp ur soffan för att hämta det. Jag såg Caitlin stå med två killar lite längre bort. Jag log lite för mig själv. Harry kom med två glas och gav det ena till mig. Han log mot mig. Jag tackade honom och log tillbaks. Jag tittade åt hållet där Harry hade kommit gående, jag såg att Niall stod och tittade på mig. Han vände bort blicken när han märkte att jag tittade på honom. Jag såg att han skrattade med killen som stod bredvid honom, jag var ganska säker på att det måste vara den där Zayn i bandet. För han såg utländsk ut. Harry satt och pratade bredvid mig, men jag hörde inte direkt vad han sa pga den höga musiken och så många människor som befann sig i samma rum som oss. Jag såg att Millie kom springande mot mig och sen stannade hon lite till när hon såg Harry. Hon kom och kramade mig och sa sen:

- You don't know what I just did!

- What? ropade jag och log.

- I kissed the hottest guy here, OMG!

- Who? sa Harry.

Jag tittade på Harry och sen upp på Millie och nickade.

- Zayn! Sa hon och satte handen för munnen och skrattade.

- Zayn?!?! sa jag och Harry på samma gång.

Jag sade det glatt men Harry sa det med en wtf röst.

- I'm so happy for you Millie! Sa jag och steg upp för att krama henne.

Sen skuttade Millie iväg och jag satte mig i soffan igen bredvid Harry.Han tittade på mig och frågade besviket:

- Do you think Zayn is the hottest here?

- Well not the hottest, svarade jag och log.

Han log mot mig. Men jag visste faktist inte för jag hade itne tänkt på det så mycket.

Efter några minuter tog Harry min hand och sa jag skulle följa med honom. Vi gick till dörren som ledde ut på bakgården.

Självaste avslutningen var ganska tråkig, det var rektorn och lärarna som tackade för det gångna året och önskade oss en riktigt trevlig sommar. Efter det samlades nog nästan alla elever på skolgården och tog bilder och önskade varandra en riktigt trevlig sommar. Jag önskade alla i min klass en underbar sommar. Jag kramade och tog farväl av Amy som ikväll skulle åka och hälsa på till Spanien i tre veckor. Jag frågade Caitlin om hon ville hänga med på festen som Millie hade ikväll. Hon nickade och log mot mig. Jag berättade henne var Millie bodde och att hon skulle komma till klockan 8. Efter det gick jag till bilen där pappa väntade och åkte sen hem.

---

När jag kom hem hoppade jag i poolen för att svalka mig. Graderna var nästan 30+, fast det var otroligt skönt det. Efter att jag hade badat gick jag och duschade. Pappa hade grillat så vi satt sedan ute och åt. Jag hade ju lovat Millie att komma lite tidigare s¨å jag gick upp till mitt rum för att göra mig klar. Jag tog på mig ett vitt linne och en ljusblå kjol. Efter jag var klar gick jag över till Millie. Klockan var ungefär 6 då. I dörren möttes jag av Millie som hade en badrock på sig.

- Hey Mille, sa jag glatt och log.

- Hello Olivia, sorry I just came out of the shower! Sa hon och log tillbaka.

- Oh it's okay.

Hon släppte in mig i huset, det var riktigt fint städat. Jag satte mig i soffan och väntade tills Millie skulle komma tillbaks från badrummet. Efter 10 minuter kom hon.

- Omg I'm so sorry for that.

- Nah its okay, sa jag med ett stort leende.

- Good, come on let's go up to my room.

Vi gick upp till hennes rum. Jag satte mig på hennes säng och hon gick och hämtade några klädplagg från garderoben.

- So what do you think I'm gonna wear?

- Show me what you got.

Hon visade upp två klänningar och tre kjolar.

- Oh that dress is so cute, you have to wear it!

Det var en röd klänning med något svart mönster.

- Do you think that? well maybe you are right, sa hon och log mot mig.

Jag log tillbaks.

- Oh by the way I have downloaded some music, you can check them while I'm getting ready! Sa Millie.

Jat satte mig vid Millies dator och checkade låtarna hon hade laddat ner. Hon hade verkligen gjort bra val. Min telefon plingade till och på skärmen såg jag att det stod Caitlin. Meddelandet var: "Du måste vänta på mig vid dörren haha! x" Jag log lite för mig och sände svar åt henne. Efter en haltimme anlände de första gästerna, jag hade aldrig sett dem förut. De gick säkert på Millies skola. Det fylldes snabbt med folk och det var säkert 20 personer när Caitlin kom. Jag gick till dörren och kramade henne.

- WOW , vilket hus! Ni har så tur! Jag vill också bo i detta kvarter.

Jag log mot henne och drog med henne till Millie för att presentera dem för varandra.

- Millie?

- Yeah?

- This is my friend Caitlin!

- Oh hello Caitlin, sa hon och log.

- Hello, sa Caitlin.

Nu var det säkert runt 30 personer här. Jag och Caitlin gick till snacks bordet för att hämta något att äta. Plötsligt kramar någon mig bakifrån.

- Hey Millie, sa jag och log.

Jag vände mig om och såg att det inte var Millie. Min min blev lite konstig tror jag för det var Harry som stod där. Han log mot mig och sa:

- Haha sorry if you were disappointed cause I'm not Millie.

Jag stod och blev jätte nervös. Sen slog Caitlin mig i armen så jag skulle vakna upp.

- Oh Harry I'm sorry I didn't know it was you.

- It's okay!

Det kom en blond kille gående mot oss, jag såg att det var en av dem som var med i bandet. Han stannade bredvid Harry och log mot mig. Harry log mot mig också.

- Niall, this is Olivia! Sa han och log.

- Oh hi Olivia, I'm Niall!

- Haha you are so stupid she already know you are Niall because I just told her! Sa Harry och skrattade.

- Well sorry Harry!

Jag log lite nervöst mot dem.

Jag, Amy och Caitlin satt och åt våran lunch på skolgården, det var sista skoldagen före sommarlovet. Vädret var underbart. Det skulle nästan aldrig kunna vara så här härligt i Finland i början av juni. Vi planerade att vi skulle gå och shoppa efter skolan för vi behövde några fina klänningar tills avslutningen vi skulle ha imorgon. Resten av dagen gick hur fort som helst och det var äntligen dags att shoppa.

---

Vi gick i ganska många affärer till vi hittade de klänningar vi ville ha. Amy och Caitlin hittade fortare än mig men tillsist hittade också jag en. Den var vit och den passade mig perfekt, eller det var nu det Amy och Caitlin påstod.

Efter vi letat klänningar i några timmar hamnade vi Mc Donalds och åt varsin Big Mac. Vi satte och snackade om hur awesome sommarlovet skulle bli. Dagen var somsagt varm och vi bestämde att de skulle komma över till mitt och vi skulle bada och ha en liten tjej kväll. Jag gick köpte lite godis, chips och lemonad och sen rusade jag hem för att städa rummet före de skulle komma. Klockan var ungefär 7 när det ringde på dörren så jag sprang ner för att öppna dörren åt dem, men det var inte de som stod där utan det var Millie. Hon log mot mig och sa:

- Hey there my dear!

jag log mot henne och svarade:

- Hello there!

- I'm gonna have a party tomorrow and I was wondering if you wanna come?

- Oh nice, yeah of course!

- It starts around 8 o'clock but I was wondering if you wanna come over a little bit earlier and like help me to think what I'm gonna wear?

- yeah of course, I will be there! And can I take someone with me too?

- Perfect! Yes of course! well see you then, bye!

- Yeah bye, sa jag och log mot henne.

Jag hann stänga dörren och gå en liten bit så ringde det på dörren igen, och där stod äntligen Amy och Caitlin. Jag välkomna dem in. Vi gick direkt och byta om och sen hoppa vi i poolen. Vi simmade säkert i två timmar eller nått. Efter att vi simmat klart gick vi och bytte om till lite mysigare kläder och gick ner till köket för att hämta snackset. Vi bänkade oss vid tvn i mitt rum och satte på en film. Vi valde "The Last Song", lika sorlig som vanligt. Efter filmen var slut satt vi och talade om lite allt möjligt, och det ända jag tänkte på var Harry. Jag borde glömma honom egentligen, det verkade ju inte som han ville något av mig ändå. Jag hade inte berättat om honom åt någon annan än Selene och Amanda. Efter en timme eller nått gick Amy och Caitlin hem och jag gick och lade mig direkt.

Jag vaknade av att mamma skakade om mig.

- Du måste skynda dig om du skall hinna bli klar, sa mamma.

- Jaa!

- Pappa skjussar dig om en timme.

Jag satte mig upp i sängen och tittade ut genom fönstren, vädret verkade bli lika bra som igår. Jag log lite för mig själv och sen steg jag upp och började göra mig klar. Efter en timme var jag klar att åka och jag gick ut i bilen och väntade på pappa att komma och skjussa mig. När vi kom fram till skolan stod Caitlin och väntade på mig utanför byggnaden. Jag gick fram till henne och gav henne en kram. Hon sa glatt:

- Då var det dags med sommarlov.

- yeyy! sa jag skrattande.

Självaste avslutningen var ganska tråkig, det var rektorn och lärarna som tackade för det gångna året och önskade oss en riktigt trevlig sommar. Efter det samlades nog nästan alla elever på skolgården och tog bilder och önskade varandra en riktigt trevlig sommar. Jag önskade alla i min klass en underbar sommar. Jag kramade och tog farväl av Amy som ikväll skulle åka och hälsa på till Spanien i tre veckor. Jag frågade Caitlin om hon ville hänga med på festen som Millie hade ikväll. Hon nickade och log mot mig. Jag berättade henne var Millie bodde och att hon skulle komma till klockan 8. Efter det gick jag till bilen där pappa väntade och åkte sen hem.

Skoldagen fortsatte och när dagen var slut satt pappa och väntade i bilen. Jag log mot honom när jag kom fram till bilen ovh han log tillbaks. Jag hoppade in och pappa frågade om dagen. Jag berättade att den hade varit jätte bra och att jag trodde att jag verkligen skulle trivas i den nya skolan. Pappa skrattade lite då och då åt allt jag berättade. Jag vet inte riktigt varför han gjorde men kanske det berodde på att jag var riktigt glad och ivrig. När vi kom hem hade mamma gjort klart middagen. Hela familjen satt och berättade om deras dag. Det var riktigt mysigt. Efter middagen åkte mamma, pappa, Linus, Anna och Anton in till stan för några ärenden. Jag lämnade hemma för jag hade läxor att göra. När jag satte och gjorde min kemi läxa plingar det plötsligt på dörren.

---

Jag gick till dörren och kikade genom ett av fönstrena som fanns vid dörren. Jag kunde inte riktigt se vem det var så jag öppnade dörren och där stod en tjej i min ålder, långt brunt hår och grönaktiga ögon. Hon log mot mig och hade något i sina händer.

- hey there, sa hon.

- hello!

Hon räckte fram det hon hade i sina händer och sa:

- Welcome to the neighborhood!

- well thanks, sa jag och log.

- It's a pie that my mum made for you and your family.

- Oh thanks a lot, I'm sure that we gonna love it!

Hon och mot mig och sa sen:

- Yeah by the way I'm Millie and I'm 16 years old and live in that house over there!

Hon pekade på ett hus som fanns på andra sidan gatan. Det var stort och fint. Jag hade faktist aldrig riktigt lagt märke till det förut.

- Oh nice, I'm Olivia and I'm 16 too and I'm living in this house!

Millie skrattade åt mig. Jag började skratta jag med.

- Haha you're funny! So where do you moved from?

- Finland.

- OMG really? well that's awesome to have som finns in this area.

- Haha yeah..

- So do you like this place?

- Oh yeah I really do! In what school are you going?

- Forest Gate, and you?

- Oh I don't know where that is! Well I'm going at Haringey!

Hon vinkade och sen gick hon hem. Jag stod en stund i dörröppningen. Hon verkade vara riktigt snäll. Jag stängde dörren och gick och la pajjen på köksbänken och sen fortsatte jag med mina läxor. Efter jag var klar loggade jag in på facebook. Jag hade några nya vänförfrågan, det var den där Harry och några från min klass. Jag satt och log lite för mig själv och sen accepterade jag honom och de andra. Jag tittade genom hans fotoalbum och han hade ganska roliga bilder. Sen checkade jag mina meddelande, Paulina hade svarat och hon berättade typ allt om dem. De hade tydligen vunnit en tävling som finns här i England, det kallades X-factor. Hon slutade meddelandet med:

Jag satt och log för mig själv. Jag svarade och tackade för svaret och skrev att jag saknade dem jätte mycket. Sen chattade jag med Selene och Amanda och jag berättade ALLT som hade hänt. Allt kändes så otroligt bra just nu.

Jag, Amy och Caitlin satt och åt våran lunch på skolgården, det var sista skoldagen före sommarlovet. Vädret var underbart. Det skulle nästan aldrig kunna vara så här härligt i Finland i början av juni. Vi planerade att vi skulle gå och shoppa efter skolan för vi behövde några fina klänningar tills avslutningen vi skulle ha imorgon. Resten av dagen gick hur fort som helst och det var äntligen dags att shoppa.

Det var måndags morgon och det var dags för den så inte efterlängtade dagen "THE FIRST SCHOOL DAY". Mamma kom och skakade om mig, steg upp. Klädde på mig min uniform som pappa hade hämtat åt oss igår. Mamma skulle åka med mig. Jag var så himla nervös. Vi satte oss i bilen och mamma startade den och rullade ut på gatan. Jag var rädd att jag inte skulle få några nya kompisar eller nått. Det kändest ganska konstigt att inte Selene och Amanda skulle vara där och vänta på mig, som de alltid gjorde i Finland.

---

Mamma parkerade bilen utanför skolan. Jag öppnade dörren och steg ut ur bilen. Skolgården kryllade av elever. Det var inte så många som la märke till mig, men några tittade lite på mig. Kanske det kom nya elever hit ganska ofta. När vi kom in i skolan möttes vi av en lärare som mamma tog i hand och de pratade lite. Jag stod och såg mig runt, skolan var riktigt stor. Ganska så mycket större än min gamla. Efter att mamma hade talat klart med läraren gick vi för att försöka leta upp rektorns kontor. Vi hade att fråga någon om vägen dit för vi hittade verkligen inte det. När vi kom dit knackade mamma på dörren och en kvinna öppnade dörren. Hon log mot oss och sa att vi kunde komma in. Hon sa att vi fick sätta oss ner framför hennes skrivbord. Hon satte sig och öppnade en låda och tog fram en mapp.

- So Olivia you are new here?

- Yes, I am! Svarade jag.

- Well, welcome to this school. Hope you gonna like it.

Jag log mot henne. Hon fortsatte sedan och berättade om skolan, systemet och allt såntdär. Jag var lite förvirrade efteråt men visst skulle detta börja funka än då. När hon hade pratat klart var det dags att träffa min nya klass. Mamma hängde fortfarande med. Jag var så otroligt nervös. Tänk så skulle de inte gilla mig? Tänk så skulle jag inte få nya vänner? Allt flexade förbi i mitt huvud. Vi kom fram till en dörr där det stod math. Min nya klass hade tydligen matte just nu. Rektorn knackade på dörren. Jag hörde någon komma fram och öppnade dörren där stod en annan kvinna. Hon presenterade sig som Mrs Davies. Mamma lämnade utanför dörren och lärarn bad mig komma in i klassrummet och där satt kanske 17 elever eller något sånt. De satt bara där och glodde. Det kändes lite obekvämt alltihopa. Mrs Davies presenterade mig inför klassen och bad mig sen berätta lite om mig själv. Jag berättade att jag hade flyttat från Finland och lite sånt. När jag hade berättat klart klappade hela klassen i händerna och log faktist mot mig. De verkade tycka att det var väldigt coolt att jag kom från Finland. De frågade alla möjliga frågor. De var lika nyfikna som 7-åringar brukar vara. Fast de var 16. Efter att jag hade besvarat några frågor sa Mrs Davies att en ur klassen skulle visa mig runt i skolan. Då steg en tjej med brunt hår upp och log mot mig.

När vi kom från klass rummet presenterade hon sig för mig. Hon hette Amy. Hon berättade också att hon egentligen var från London men hade flyttat till Spanien när hon var 8 år och flyttat tillbaks sen när hon var 14. Vi hade ganska mycket gemensamt. Hon visade mig runt i skolan. Och jag hade rätt skolan var otroligt stor och jag frågade Amy oroligt:

- How do you think I'm gonna find places here? It's so big!

Hon skrattade lite och sa sen:

- Don't worry, you learn! But I help you when you need help.

Jag log mot henne och hon log tillbaks. När hon hade visat mig runt klart gick vi till våran lektion som nu bestod av biologi. Jag var glad, för jag hade verkligen hamnat i en riktigt bra klass. Efter lektionen kom Amy fram till mig med en blond tjej vid sidan om. Tjejen log mot mig och sa att hon hette Caitlin.

- It's kinda cool that you are from Finland becuase I'm coming from Sweden.

Först stod jag bara och tittade på henne och sen sken jag upp:

- OMG you are?

Hon stod och tittade lite konstigt på mig.

- Gör du?

- Ja, jag är finlandsvensk.

- Awesome!

Vi stod och pratade på svenska och Amy stod där bredvid och bara tittade på oss. Hon kunde förståss inte veta så mycket vad vi pratade om. Caitlin berättade att våran klass var ganska internationell, för jag var från Finland, hon var från Sverige, Amy hade bott i Spanien, det var två killar som kom från USA, en tjej och en kille som kom från Irak, en tjej som kom från Brasilien. Och resten var engelska som kom från London men också några som kom från andra engelska städer. Det var ganska coolt alltihopa, och jag visste redan att jag skulle trivas här. Jag hade ju redan 2 nya vänner.

Skoldagen fortsatte och när dagen var slut satt pappa och väntade i bilen. Jag log mot honom när jag kom fram till bilen ovh han log tillbaks. Jag hoppade in och pappa frågade om dagen. Jag berättade att den hade varit jätte bra och att jag trodde att jag verkligen skulle trivas i den nya skolan. Pappa skrattade lite då och då åt allt jag berättade. Jag vet inte riktigt varför han gjorde men kanske det berodde på att jag var riktigt glad och ivrig. När vi kom hem hade mamma gjort klart middagen. Hela familjen satt och berättade om deras dag. Det var riktigt mysigt. Efter middagen åkte mamma, pappa, Linus, Anna och Anton in till stan för några ärenden. Jag lämnade hemma för jag hade läxor att göra. När jag satte och gjorde min kemi läxa plingar det plötsligt på dörren.

När vi hade pratat klart kommer Linus inspringande i rummet och säger:

- Olivia snälla kan vi inte simma?

Jag log och små skrattade lite åt honom och sa:

- Haha visst kan vi det gullunge!

Han börja hoppa runt av glädje och ropade:

- yeeyy we gonna sweim!

- hahah det heter swim! skrattade jag och klappade honom på huvudet.

Jag satte på mig min bikini och gick sen ner till poolen och simmade med Linus. Efter en stund joinade hela familjen oss.

Efter låten var slut frågade Anna:

- De är ju riktigt bra! Vem är det?

- Jag vet! One Direction.

- One Direction?!?!?

- Ja?

- Jag trodde aldrig du skulle börja lyssna på sånt, skrattade hon!

- Ehm, vet du vem dom är?

- Om jag vet? Alla vet smarto!

Jag märkte ännu en gång att jag började rodna. Men nu skrattade jag bara. Jag antar väl att jag har varit "lite" ute de senaste månaderna eller kanske åren.. Hela dagen gick jag runt och tänkte på det där bandet. Trodde aldrig att jag skulle erkänna det men jag gillade verkligen London! Gillade? Nej, jag älskade det. Mitt liv skulle kanske bli helt annorlunda.

Det var måndags morgon och det var dags för den så inte efterlängtade dagen "THE FIRST SCHOOL DAY". Mamma kom och skakade om mig, steg upp. Klädde på mig min uniform som pappa hade hämtat åt oss igår. Mamma skulle åka med mig. Jag var så himla nervös. Vi satte oss i bilen och mamma startade den och rullade ut på gatan. Jag var rädd att jag inte skulle få några nya kompisar eller nått. Det kändest ganska konstigt att inte Selene och Amanda skulle vara där och vänta på mig, som de alltid gjorde i Finland.

Efter många om och men bestämde vi att den affär vi gick in i nu skulle vara den sista för idag. Anna hade sett en väska borta i hörnet så hon drog med mig dit och skulle visa den. Det var en svart väska och den såg nästan likadan ut som alla andra väskor där så den var inte så speciell. Medans hon fortsatte att beundra den gick jag till en annan hylla och tittade på några solglasögon medans jag prövade dem kände jag att någon knackade mig i ryggen och när jag vände mig om så stod..

---

... killen med det krulliga håret som jag såg på gatan och sen i restaurangen. Han log och sa:

- Are you a stalker or what?

- What? sa jag förvånande.

Han stod och skrattade och sa sen:

- Oh never mind haha! I'm Harry by the way, and you are?

- Haha okay, I'm Olivia! sa jag och log.

- So you are new in our neighborhood?

- yeah, we moved here today.

- oh really? where from?

- Finland.

- Finland? Omg thats far away! sa han förvånat.

- yes it is haha!

- well, welcome to London! sa han och log.

- thank you!

- yeah well me and the lads are just living some house away from yours, so hopefully we we meet sometime! bye! sa han och log.

-yeah,bye!

Sen gick han sin väg. Visste han vilket av husen jag bodde i också? Allt var lite konstigt. Men söt va han ju iallafall. Anna kom och visade den där väskan, hon hade nu köpt den. Vi gick ut för att söka våran bil, där mamma och Linus väntade. Pappa och Anton hade redan åkt hem. Hela vägen hem satt jag och tänkte på den där Harry. Vem var han egentligen? När vi kom hem stod en lastbil på gården. Flyttlasset hade kommit. Pappa och Anton hjälpte dem att bära in sakerna. De hade redan hunnit bära min säng till rummet. Jag sprang upp till mitt rum och hoppade ner i den. Jag bara älskar den så mycket. När alla möbler och lådor var inne i huset och lastbilen hade åkt började hela familjen lägga möblerna på olika ställen och packa upp allt ur lådorna. Det var ganska kaos. Men najs skulle det bli när det var klart.

Jag satte i mitt rum på golvet och packade upp några lådor så ringer min mobil. Det stod Selene. Jag hade ju glömt att meddela dem. Jag svarade och vi pratade i kanske en timme eller nått. Jag saknade dem redan. Jag berättade precis allt om huset, grannskapet, promenaden, restaurangen, shoppingen och killarna. Vi pratade också om när hon och Amanda skulle komma hit på sommarlovet. När vi hade pratat klart kommer Linus inspringande i rummet och säger:

- Olivia snälla kan vi inte simma?

Jag log och små skrattade lite åt honom och sa:

- Haha visst kan vi det gullunge!

Han börja hoppa runt av glädje och ropade:

- yeeyy we gonna sweim!

- hahah det heter swim! skrattade jag och klappade honom på huvudet.

Jag satte på mig min bikini och gick sen ner till poolen och simmade med Linus. Efter en stund joinade hela familjen oss.

Anna kom ut och satte sig i bilen. Och mamma började köra. Det tog bara 15 minuter in till självaste London. Mamma parkerade bilen och vi gick till en restaurang som hette Pablo De någonting, jag kunde inte minnas. Pappa satt vid ett bord och Linus ropade:

-Pappa

Och sprang fram till honom och gav honom en stor bamse kram. Vi andra gick och satte sig vid bordet.

---

Servitören kom med matlistorna och beställde av oss vad vi skulle ha. Jag tog någon pastarätt och coca cola! Det var super gott. Alla i familjen satt och njöt av sina maträtter.

Restaurangen var ganska fullsatt och det kom och gick människor där hela tiden. Pappa berättade hur bra det nya jobbet verkade och vi andra lyssnade. Jag visste verkligen att pappa skulle trivas här. Jag satt och tittade på människor som kom in och gick ut i restaurangen och plötsligt såg jag två som såg väldigt bekanta ut. Jo det var dom där killarna jag hade mött när jag var ute och gick. Men du hade de tre andra killar med sig också, en hade svart hår såg lite utländsk ut  och den andra hade blandat blontbrunt hår och den tredje hade brunt hår. Jag såg att de gick och satte sig ner vid ett bord och beställde. Jag vet inte vad det var men min blick drogs dit hela tiden. De värkade vara riktigt bra vänner. De satt och skratta nästan hela tiden. Anna slog till mig i armen och jag hoppade till. Anna skratta till lite och frågade:

- Du Olivia skall vi gå och shoppa lite? Jag är nämligen riktigt shopping sugen!

- Haha, visst! Svarade jag glatt.

Vi steg upp från bordet och jag såg att killarna tittade på mig. Det var lite obehagligt. Jag gick så fort jag kunde tills jag kom till dörren. Jag kände på mig att de fortfarande stirrade på mig. När jag kom utanför dörren drog jag ett djupt andetag. Anna kom ut och tittade konstigt på mig och frågade:

- Varför gick du så fort?

- Okej? Svarade Anna och tittade ännu konstigare på mig.

Vi gick längs med en gata med fullt av olika affärer. Olika klädesaffärer som jag aldrig ens hört talas om. Vi gick in på Forever 21 och tittade lite på kläderna där. Sen gick vi vidare till alla möjliga klädesaffärer och tittade runt. Jag hittade inte så jätte mycket men visst köpte jag lite iallafall. Efter många om och men bestämde vi att den affär vi gick in i nu skulle vara den sista för idag. Anna hade sett en väska borta i hörnet så hon drog med mig dit och skulle visa den. Det var en svart väska och den såg nästan likadan ut som alla andra väskor där så den var inte så speciell. Medans hon fortsatte att beundra den gick jag till en annan hylla och tittade på några solglasögon medans jag prövade dem kände jag att någon knackade mig i ryggen och när jag vände mig om så stod..

Alla gick ur mitt nya rum. Rummet var tomt, hela huset var tomt. Inga möbler alls. Jag gick ut på balkongen och satte mig där vid den lilla poolen och drog av mina skor och doppade mina fötter i vattnet. Vattnet var milt och jag sparkade med mina ben. Man kunde höra staden Londons livliga ljud. Klockan var bara 12.00 och solen värmde varmt trots att det bara var April. Jag steg upp och gick ner för trappan och öppnade dörren. Jag tänkte gå på en promenad för att upptäcka omgivningen.

---

Jag kom ut på gården och gick mot gårdsporten! Vädret var helt enkelt perfekt. Jag gick längs med trottoaren. Husen runt omkring mig var stora och mycket vackra. Det var en ganska lugn omgivning fastän man kunde höra ljud från självaste Londons centrum. Man kunde iallafall hör det vackra fågelkvittrer. 1 hus från vårat stod en man och tvättade bilen. Han hörde tydligen att någon gick om för han tittade upp och log. Han vinkade också till mig. Jag vinkade tillbaka och log. Hoppas alla de andra människorna här i området skulle vara lika trevlig som den mannen. Jag gick vidare och jag såg två komma emot mig. När de kom närmare kunde jag se att det var två killar, kanske i Anna och Anton ålder eller nått. Nu kunde jag också se att en av dem hade blont hår och solglasögon och att den andra hade krullit hår. De båda titta på mig och log när de passerade mig. Jag log tillbaka. De såg verkligen inte så illa ut. Kanske alla engelska män såg ut sådär. Det skulle vara heaven.

Jag gick en bit till och sen svängde jag och gick hem igen. När jag kom in genom dörren stod mamma och tvingade Linus att ta på sig sin jacka och sina skor. Jag tittade förvånat på henne och sa:

- Mamma det är jätte skönt ute, han behöver ingen jacka.

Jag sprang upp till mitt rum och öppnade min resväska där jag hade lagt några kläder. Jag bytte om. Tog på mina favorit converse jag tog också och grabbade snabbt en av mina AC/DC skrivor och sprang ner.

Mamma, Linus och Anton satt redan i bilen och väntade. Jag satte mig i bilen och gav skivan åt Anton som satt där framme och han satte igång den och mamma suckade:

- Snälla Olivia måste vi lyssna på det här?

Anna kom ut och satte sig i bilen. Och mamma började köra. Det tog bara 15 minuter in till självaste London. Mamma parkerade bilen och vi gick till en restaurang som hette Pablo De någonting, jag kunde inte minnas. Pappa satt vid ett bord och Linus ropade:

-Pappa

Och sprang fram till honom och gav honom en stor bamse kram. Vi andra gick och satte sig vid bordet.

Jag tog i armstöden och spände mina händer me dett stadigt grepp. Anna satte sin hand på min ena och sa:

- Du det här kommer vara bra oroa dig inte!

Jag tittade på henne och hon log mot mig. Jag log tillbaka och släppte greppet om armstöden, kanske det skulle gå bra ändå? Flygplanet tog fart och lämnade marken och var nu påväg mot London.

---

Klockan var snart 11.00 och i högtalaren sa piloten:

- Noin 10 minuuttia saavume Heathown lentokentällä, Om ungefär 10 minuter landar vi på Heathow flygplats, In about 10 minutes, we arrive at heathrow airport.

Jag tittade ut genom det lilla fönstret och såg en massa hus. Vi hade anlänt till London. Flygplanet landade och vi gick av och hämtade väskorna. Flygplatsen var mycket större än vad Helsingfors-Vanda flygplats var. Det kryllade av olika människor överallt. Vi gick ut och där väntade en taxi som skulle ta oss till vårat ny hus. Vårt nya liv. Det tog ungefär en halvtimme att köra dit. Vi var äntligen framme och WOW vilket hus, det var mycket större än vårat hus i Finland. Det var som om vi plötsligt var en kunglig familj eller något. Pappas arbete betalade huset, elen, vattnet och allt sånt så vi bodde där helt gratis. Ganska amazing egentligen.

De hade planterat palmer också, visste inte ens att det kunde växa palmer i London men tydligen så fanns det såna som klarade Storbrittaniens klimat. Pappa betalade taxichaffören och jag, Anton och Anna sprang in i huset. Vi granskade det med stora leende på våra läppar. Huset var verkligen otroligt. Jag kom fram till vardagsrummet som hade stora fönster och såg en pool. Jag stod bara där och gapade och sen sprang jag till dörren och gick ut dit och wow vad stor den var och WOW vilken utsikt det var. Man kunde se en stor del av London härifrån. Hela familjen kom också ut dit och stod och beundrade den fina utsikten och den fina tomten. Pappa log som en stor sol och sa:

- Inte så illa eller hur?

Anna stammade fram:

- IIIIINNNTTTEE SSSSÅÅÅ IIILLLAAA? DDEETTT ÄÄÄRRR FFAAANNTTASSTTTIISSKKTT!

Alla stod och skrattade och Anna bara skakade av hur amazing det var.

Kanske inte denhär flytten var så farlig ändå. Jag gillade vårat hus iallafall.

- Ni får välja vilket rum ni vill ha! Sade mamma och pappa i kör.

Jag sprang så fort jag kunde upp för trappan och in i ett av rummen som var längst bort i korridoren och kom in i ett ganska så stort rum med stora fönster och en balkong med en pool.

- EN POOL TILL? Ropade jag.

WOW! Kunde detta vara sant? En pool på balkongen? Jag blundade och öppnade ögonen igen. Den var fortfarande kvar. Så jag ropade det högsta jag kunde:

- PAX FÖR DETTA RUM!

Jag hörde att någon kom springande och där stod Anna i dörröppningen och bara glodde. Jag tittade på henne och började asgarva. Efter henne kom hela familjen. Anna ropade:

- JAG VILL OCKSÅ HA EN POOL PÅ MIN BALKONG! KAN JAG SNÄLLA SNÄLLA FÅ DETTA RUM OLIVIA?

- Nej! Svarade jag oh skrattade.

Hela familjen stod nu också och skratta åt Anna. Och mamma sa:

- Men Anna det var Olivia som hittade detta rum först.

- MEN ÅÅH!

Alla gick ur mitt nya rum. Rummet var tomt, hela huset var tomt. Inga möbler alls. Jag gick ut på balkongen och satte mig där vid den lilla poolen och drog av mina skor och doppade mina fötter i vattnet. Vattnet var milt och jag sparkade med mina ben. Man kunde höra staden Londons livliga ljud. Klockan var bara 12.00 och solen värmde varmt trots att det bara var April. Jag steg upp och gick ner för trappan och öppnade dörren. Jag tänkte gå på en promenad för att upptäcka omgivningen.

Det kändes som om jag skulle dö men också kändes det som att det skulle bli en ny start.  Min farbror parkerade och där var vi på Helsingfors- Vanda flygplats och oj nu var jag verkligen otroligt nervös.

---

Vi tog farväl av min farbror och hans fru och gick in i flygplatsen för att checka in våra grejjer. Pappa och mamma skulle bestämt ha kaffe. Jag hade ingen lust alls för någonting så jag gick till ett bord och satte mig där och tittade ut mot alla flygplan. Fast det var tidigt på morgon så var flygtrafiken i full gång. Jag ville verkligen inte åka. Jag ville stanna här.

Mamma och och satte sig med en bricka vid bordet där jag satt och sa:

- Jag köpte en smörgås och lite chips till dig.

Jag satt och tryckte i mig smörgosen och chipsen och det kändes som jag skulle spy upp allt. Jag hade ingen lust att äta nu. Dom andra satt och talde och var faktist riktigt taggade inför flytten, till och med Anton verkade vara taggad för hans stora dröm när han var liten var att åka till London. Jag satt bara tyst och tittade ut. Ett Finnair plan höll på att backa ut. *Mobilen vibrerar till* Jag tog upp mobilen och såg att det var ett meddelande från Amanda.

Det fick ett leende på mina läppar!

*Gaten till London är nu öppen, sök er till gate 9* sades det i högtalaren och vi började gå mot gate 9. Det var en lång kö och jag kunde nu se det ganska så stora Finnair flyget som skulle ta oss till London. Jag var nervös och tittade mig runtomkring på alla de finska skyltar jag kunde se. Det skulle ta en stund före jag skulle se dessa skyltar igen. Vi steg på flyget och jag satte mig vi fönstret bredvid mig satte sig Anna. De startade motorerna och vi rullade ut på banan och var i tur på att få flyga upp.

Jag tog i armstöden och spände mina händer me dett stadigt grepp. Anna satte sin hand på min ena och sa:

- Du det här kommer vara bra oroa dig inte!

Jag tittade på henne och hon log mot mig. Jag log tillbaka och släppte greppet om armstöden, kanske det skulle gå bra ändå? Flygplanet tog fart och lämnade marken och var nu påväg mot London.

Mamma nickade nervöst med. Det var då mina känslor kom. Jag grät. Att veta den tanken att kanske Anna och Anton skulle lämna här och inte komma med oss knäckte mig. De har alltid varit här med mig sen jag föddes. Men kanske inte längre.. Mamma kom och satte sig i soffan brevid mig. Och utan att ens tänka efter så sa utbrast jag:

- Vi flyttar till London.

Både mamma och pappa titta stort på mig och pappa frågade:

- Vill du det.

Jag ville absolut inte flytta men..

---

Jag ringde Selene och Amanda, de kom så fort det kunde och vi satt och grät hela kvällen och berättade hur mycket vi skulle sakna varandra. Hur skulle jag kunna leva utan dem?

I skolan nästa dag gick jag bara runt och surade. Mitt liv var förstört. När den långa skoldagen äntligen var över gick jag inte hem utan jag vandrade till kyrkogården och satte mig vid min morfars grav. När jag är upprörd brukar jag gå dit. Jag vet att han är där, jag känner hans närvaro. Jag berätta allt om flytten och det. Jag tände på ett ljus och satte på hans favorit låt av AC/DC.

När jag kom hem plockade mamma småsakerna ur huset och sa:

- Vi skall på engelska kurs ikväll!

- Hmmmrf visst... Suckade jag.

Jag gick upp på rummet och hörde Anna prassla på med något i sitt rum. Jag gick dit och kikade och jag visste inte om jag såg rätt men hon satt på golvet och hade 3 flyttlådor brevid sig.

- Vad gör du? Frågade jag.

Anna tittade på mig och svarade:

- Vad tror du det ser ut som? Jag packar ditt fån.

- Nej, eller nja vi skall flytta dit med er och se hur vi trivs där! Svarade hon.

- Säkert?

Medans jag gick till mitt eget rum fick jag ett leénde på mina läppar!

Dagarna gick ut på att packa och gå på engelska kurs! Efter två veckor var det dags.

Anna skakade om mig så jag vaknade. Jag såg lite surt på henne och frågade:

Jag hoppade upp av madrassen, ja hela familjen hade sovit på madrasser denna natt för våra sängar hade sickats till London igår med flyg. Jag tittade ut genom fönstret, det var fortfarande mörkt ute och klockan visade 5:03. Jag hoppade in i duschen och duscha mig. Drog på mig min morfars älsklings AC/DC tröjja som jag fick av honom när hans cancer hade blivit sämre. Min farbror och hans fru stod och väntade på oss utanför huset redo att skjussa oss mot flygplatsen. Jag var nervös jag tror vi alla var det. Jag satte mig i min farbrors bil med Anna och pappa. På radion spelades:

Låten fick mig att tänka. Mitt liv reflexade vid mina ögon. Jag såg morfar. Jag saknade honom så mycket och jag såg också Amanda och Selene. Hur skulle jag kunna leva utan dem? Det kändes som om jag skulle dö men också kändes det som att det skulle bli en ny start.  Min farbror parkerade och där var vi på Helsingfors- Vanda flygplats och oj nu var jag verkligen otroligt nervös.

Efter vi ätit klart och sitter och smaskar på en otroligt god jordgubbskräm som mamma gjort till efterrätt kommer pappa in stormande och ställer sig med skorna, jackan och portöljen sin i handen framför bordet med världens stressigaste och underligaste min han någonsin haft. Alla i min familj till och med min lillebror sitter och tittar oroligt på honom. Mamma frågar oroligt:

- Stefan, älskling har det hänt något?

Familjemöte i vardagsrummet om 10 minuter, sa pappa.

Vid det här laget började jag bli otroligt orolig. Ingen visste vad det handlade om förutom han då förstås. Jag, Anna och Anton gick direkt till vardagsrummet och satte oss i soffan medans mamma gick och lade Linus i sängen. Pappa tog av sig sina kläder och kom in i vardagsrummet och satte sig i fotöljen. Efter en liten stund kom mamma och satte sig i fotöljen brevid pappa. Pappa satt och klappade nervöst händerna på sina knän. Han slutade upp och sa snabbt:

- Vi skall flytta till London.

Först var det alldeles tyst i några sekunder sen utbrister alla på en gång

- VA?!?!?

- Varför då? Finns väl andra som kan åka dit? Tjöt Anna.

- Nja inte riktigt! Svarade pappa nervöst.

- Kan du inte be någon annan flytta dit istället? Frågade jag.

- Jag har inget val, om jag inte tar det där jobbet får jag sparken! Svarade pappa oroligt.

Jag visste hur mycket hans jobb betydde för honom. Det gjorde vi alla. Anton steg upp ur soffan, rusade och tog på sig jackan. Han öppnade dörren och gick ut och slängde igen den med en smäll. Pappa såg så otroligt ledsen och vilsen ut, jag tyckte så synd om honom. Anna satt och mumlade för sig själv om allt hon skulle missa här.

- Jag tror det är dags att packa! Sa mamma med den allvarligaste röst jag någonsin hört från henne.

Jag bara satt där och stirra rakt ut i tomma intet. Det var som om inget fanns där. Inga känslor, ingenting. Anna skrek:

- FATTAR DU INTE VAD DETTA INNEBÄR? JAG KOMMER ALDRIG SE MINA VÄNNER IGEN?!?!

Hon sprang upp till sitt rum och stängde dörren. Pappa tittade ner och hade den sorligaste minen ever. Jag tyckte så synd om honom. Det var då mina tankar öppnade upp!

Mina bästavänner bodde här, mitt hem är här, mina känslor och mina minnen finns här. Och framför allt morfars grav finns här. Min morfar finns här, inte i London.. Plötsligt säger pappa:

- Anna och Anton är trots allt 18 år, de kan köpa lägenhet och bo kvar här.

Mamma nickade nervöst med. Det var då mina känslor kom. Jag grät. Att veta den tanken att kanske Anna och Anton skulle lämna här och inte komma med oss knäckte mig. De har alltid varit här med mig sen jag föddes. Men kanske inte längre.. Mamma kom och satte sig i soffan brevid mig. Och utan att ens tänka efter så sa utbrast jag:

- Vi flyttar till London.

Både mamma och pappa titta stort på mig och pappa frågade:

- Vill du det.

Jag ville absolut inte flytta men..

Jag är en helt vanlig finlandssvensk tjej som bor i en liten förort till Helsingfors. Har en helt vanlig familj, helt vanliga vänner och en helt vanlig hund. Har aldrig varit någon speciell person. Finland är bra, eller? Hm.. Beror på hur man ser det. Som ni ser jag är en stor tänkare i en liten förort.

- Olivia kan du snälla byta skiva? Frågar mamma.

Mamma hade precis fått mig ur mina tankar.

- Hmrf visst?!? fnäste jag.

Mitt favorit band är AC/DC och jag lyssnar på det non stop. Mamma förstår inte hur bra de egentligen är, ingen förstår det förutom min morfar. Eller han var den ända som förstod mig. Han dog för två år sen i cancer och jag saknar honom otroligt mycket, han var min allra allra bästa vän ända sen jag var liten. Min mamma och pappa jobbade ofta när jag var liten så min morfar tog alltid hand om mig då. Han var den som alltid hämtade mig efter skolan, det var han som jag åkte och fiska med, det var han jag gjorde otroligt mycket med, det var han som betydde allt för mig och det var också han som tog mig till den där AC/DC:s konserten. Det var 7 år sen det nu, men jag minns det som igår.

Min mamma Katja är en underbar person men som alla andra mammor kan hon bli allt för mycket ibland. Men det hör väl till antar jag. Hon jobbar som terapeut. Min pappa Stefan är snäll men lite sträng då och då. Han jobbar för ett stort företag som finns över hela världen. Jag vet egentligen inte vad för jag har aldrig direkt brytt mig om det. Jag har tre syskon en lillebror Linus som är 5 år, en storasyster Anna 18 år och hennes tvilling bror och min storebror Anton 18 år. Och så får jag ju inte glömma våran älskade hund Scooby, vi döpte honom till det efter min favorit serie Scooby Doo som jag älskade när jag var ett litet barn. Och ja mitt namn är Olivia, 15 år men fyller 16 i sommar. Och det är nu allt började.

---

Piiiip, Piiiiip

Sträcker min hand för att stänga av väckarklockan.

Måndag och ny vecka skola väntade..

Jag var otroligt pigg, skuttade runt i rummet och sökte kläder jag skulle ha på mig till AC/DC rockiga musik.

Vädret var på topp och humöret var på topp.

- Frukosten är klar! Ropade mamma från köket.

Tog min skolväska och sprang ner till köket och mötte min familj med ett stort leende. Min pappa äter aldrig frukost med oss för han åker tidigt hemifrån.

- Någon som är på bra humör idag? Frågade mamma glatt

- Japp! Halvskrek jag av glädje.

Min lillebror satt och skratta på endan av bordet och kastade runt sina flingor.

- Har det hänt något när du är så där glad eller? Frågade mamma med ett leende.

Jag han inte ens öppna munnen innan min bror sa med en spydig röst:

- Kanske någon stupid kille äntligen visat intresse för dig eller?

Min syster slog till honom och mamma sa:

-Sluta med såna dumheter Anton!

Jag visa ful fingret till honom och skutta iväg och tog jackan på mig. Bussen hade redan kommit.

I skolan möttes jag av mina två bästa kompisar Amanda och Selene. Vi berättade om våran helg och skratta åt allt och inget. Det är därför jag älskar dem för man kan tala precis allt med dem. De har varit mina bästisar ända sen dagis. Skoldagen rullade på som vanligt och när dagen var slut åkte jag hem. Möttes av mamma i dörren som var påväg att åka till affären och köpa mera mjölk till middagen. Jag sprang upp till mitt rum hoppa ner i sängen och satte mina hörlurar i öronen och min ipod började spela AC/DC- It's a long way to the top if you wanna Rock N' Roll. Jag låg och trummade med händerna i luften. Och sen fixade jag mina läxor.

- Middagen är klar! Ropade mamma nerifrån.

Jag gick ner till köket där alla satt utom pappa.

- Var är pappa? Frågade jag förvånande.

Han brukar alltid vara hemma när vi äter middag.

- Han är ringde och berättade att han inte hinner till middagen idag på grund av ett krismöte på jobbet! Sa mamma.

- Vad för sorts krismöte? Frågade Anna.

- Företaget i London har brist på arbetare! Svarade mamma.

- London? wow! Är det inte därifrån AC/DC kommer Olivia? Frågade Anton och tittade på mig.

- Nej, idiot! De kommer från Australien! Tjöt jag ut.

- Varför måste pappa vara på ett möte som handlar om London? Frågade Anna underligt.

- Jag kan inte svara på den frågan, svarade mamma.

-London? Problem med brist på arbetare? Wow trodde Finland skulle få brist före London. Jag menar London är ju London? Sa jag frågande.

Efter vi ätit klart och sitter och smaskar på en otroligt god jordgubbskräm som mamma gjort till efterrätt kommer pappa in stormande och ställer sig med skorna, jackan och portöljen sin i handen framför bordet med världens stressigaste och underligaste min han någonsin haft. Alla i min familj till och med min lillebror sitter och tittar oroligt på honom. Mamma frågar oroligt:

- Stefan, älskling har det hänt något?

Detta är en novell blogg och jag kommer att skriva olika noveller. Deras rubriker kommer vara låt titlar till det underbara pojkbandet One Direction. Jag är ett stort fan av dem och därför kommer dom förstås vara med i mina noveller. Häng med och läs :) Tack på förhand! Och komihåg att kommentera :) Älskar kommentarer! :) Jag blev inspirerad av onednovell! Hon skriver de bästa novellerna! :)