GOTTA BE YOU - DEL 9
När vi hade pratat klart kommer Linus inspringande i rummet och säger:
- Olivia snälla kan vi inte simma?
Jag log och små skrattade lite åt honom och sa:
- Haha visst kan vi det gullunge!
Han börja hoppa runt av glädje och ropade:
- yeeyy we gonna sweim!
- hahah det heter swim! skrattade jag och klappade honom på huvudet.
Jag satte på mig min bikini och gick sen ner till poolen och simmade med Linus. Efter en stund joinade hela familjen oss.
Efter att simmat i någon timme gick jag och sova. Jag somna nästan direkt.
Jag vaknade av att någon skakade om mig och där stod Anna och log och sa:
- Godmorgon sömntuta, vi skall simma!
Hon gick ut ur rummet och direkt till sitt rum. Jag satta mig upp och sträckte på mig. Jag kisade ännu med ögonen. Jag tittade först på klockan som visade 09.05, wow tänkte jag! Behövde hon verkligen väcka mig såhär tidigt på en söndags morgon? Jag gick ut på balkongen och möttes av en strålande sol, det var fortfarande lite kyligt ute. Jag gick till min garderob grabbade min bikini, bytte om sen sprang jag ner. Jag, Anna och Linus simmade i kanske 1 timme eller nått. Det var så kul att ha egen pool. Den här sommaren skulle bara bli awesome. Mamma kom ut genom dörren och ropade att det var frukost. Vi gick upp och bytte om. När jag kom ner och satte mig vid bordet såg jag en tidning, jag frågade mamma:
-Vad är det här?
Mamma tittade bakåt från köksbänken och sa:
-Oh, det där är en tidning!
-Ja jag vet det men varför är denna här, vi prenumerar ju inte?
- Oh nej, när man är ny inflyttad får man lite provsmak på tidningar ifall man vill börja prenumera förstår du.
När jag tittade närmare på framsidan av tidningen så såg jag ett väldigt bekant ansikte.
-OMG!
Mamma tittade lite konstigt på mig och fråga:
- Vad är det?
Jag tittade lite nervöst på henne och svarade inget. Och nu kände jag hur jag började rodna. Jag dök ner med ansiktet i tidningen så hon inte skulle se. Hon började skratta. Jag tittade lite nogrannare och ja det var Harry och de där 4 andra killarna som var med honom på restaurangen. Jag kunde inte tro mina ögon.
Jag tittade inne i tidningen vad det stod om dem. De var tydligen ett känt pojkband. De hade nyss varit i USA och på bilderna var det när de uppträdde, de skrikande fansen och när de hade besökt olika radio stationer. Det stod massa om dem. Efter frukosten gick jag upp på mitt rum och startade datorn och loggade in på facebook och sökte på min klasskompis Paulina. Hon var den enda som jag kände som brydde sig om sånt där musikväg, hon visste typ om alla. Jag sände ett meddelande åt henne: "Vet du om bandet One Direction? Hälsningar från lovely London"! Jag sökte lite fakta om dem på google, och WOW! De var kända över hela världen. Och att den där Harry hade kommit och talat med mig var helt typ konstigt. Jag gick in på youtube och sökte på dem, tryckte på sången "What makes you beautiful"! WOW, de var så otroligt awesome! Jag hade ju alltid lyssnat på AC/DC, det här var något helt annat än det! Men det var otroligt bra. Satt och lyssna på några andra av deras låtar också! Jag älskade dem verkligen. Kanske det var bra, jag menar när jag lyssnar på AC/DC så påminns jag alltid av min morfar.. Kanske jag skulle må bättre av att lyssna på dem istl. Jag skulle såklart alltid minnas morfar men kanske dags att ta lite farväl av honom endå. Han har det säkert mycket bättre där endå.
Anna och Anton kom in i mitt rum med stora ögon. Jag tittade på dem och började skratta. Anna frågade lite oroligt:
- Du lyssnar på något annat än AC/DC!
- Haha, ja det kanske är dags att börja gå vidare.
- Hmfr, fnyste Anton och gick.
Anna stod och dansade med till musiken. Hon verkade verkligen gilla dem. Jag satte mig upp från stolen och dansade med henne till denna låt:
Efter låten var slut frågade Anna:
- De är ju riktigt bra! Vem är det?
- Jag vet! One Direction.
- One Direction?!?!?
- Ja?
- Jag trodde aldrig du skulle börja lyssna på sånt, skrattade hon!
- Ehm, vet du vem dom är?
- Om jag vet? Alla vet smarto!
Jag märkte ännu en gång att jag började rodna. Men nu skrattade jag bara. Jag antar väl att jag har varit "lite" ute de senaste månaderna eller kanske åren.. Hela dagen gick jag runt och tänkte på det där bandet. Trodde aldrig att jag skulle erkänna det men jag gillade verkligen London! Gillade? Nej, jag älskade det. Mitt liv skulle kanske bli helt annorlunda.
Det var måndags morgon och det var dags för den så inte efterlängtade dagen "THE FIRST SCHOOL DAY". Mamma kom och skakade om mig, steg upp. Klädde på mig min uniform som pappa hade hämtat åt oss igår. Mamma skulle åka med mig. Jag var så himla nervös. Vi satte oss i bilen och mamma startade den och rullade ut på gatan. Jag var rädd att jag inte skulle få några nya kompisar eller nått. Det kändest ganska konstigt att inte Selene och Amanda skulle vara där och vänta på mig, som de alltid gjorde i Finland.
Kommentarer
Trackback