GOTTA BE YOU - DEL 4

Det kändes som om jag skulle dö men också kändes det som att det skulle bli en ny start.  Min farbror parkerade och där var vi på Helsingfors- Vanda flygplats och oj nu var jag verkligen otroligt nervös.

Vi tog farväl av min farbror och hans fru och gick in i flygplatsen för att checka in våra grejjer. Pappa och mamma skulle bestämt ha kaffe. Jag hade ingen lust alls för någonting så jag gick till ett bord och satte mig där och tittade ut mot alla flygplan. Fast det var tidigt på morgon så var flygtrafiken i full gång. Jag ville verkligen inte åka. Jag ville stanna här.
Mamma och och satte sig med en bricka vid bordet där jag satt och sa:
Jag köpte en smörgås och lite chips till dig.
- Jag vill inte ha något, suckade jag.
- Jo ät nu! Du åt ingen frukost!
- Visst..
Jag satt och tryckte i mig smörgosen och chipsen och det kändes som jag skulle spy upp allt. Jag hade ingen lust att äta nu. Dom andra satt och talde och var faktist riktigt taggade inför flytten, till och med Anton verkade vara taggad för hans stora dröm när han var liten var att åka till London. Jag satt bara tyst och tittade ut. Ett Finnair plan höll på att backa ut. *Mobilen vibrerar till* Jag tog upp mobilen och såg att det var ett meddelande från Amanda.
Det fick ett leende på mina läppar!
*Gaten till London är nu öppen, sök er till gate 9* sades det i högtalaren och vi började gå mot gate 9. Det var en lång kö och jag kunde nu se det ganska så stora Finnair flyget som skulle ta oss till London. Jag var nervös och tittade mig runtomkring på alla de finska skyltar jag kunde se. Det skulle ta en stund före jag skulle se dessa skyltar igen. Vi steg på flyget och jag satte mig vi fönstret bredvid mig satte sig Anna. De startade motorerna och vi rullade ut på banan och var i tur på att få flyga upp.
Jag tog i armstöden och spände mina händer me dett stadigt grepp. Anna satte sin hand på min ena och sa:
- Du det här kommer vara bra oroa dig inte!
Jag tittade på henne och hon log mot mig. Jag log tillbaka och släppte greppet om armstöden, kanske det skulle gå bra ändå? Flygplanet tog fart och lämnade marken och var nu påväg mot London.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0