Efter många om och men bestämde vi att den affär vi gick in i nu skulle vara den sista för idag. Anna hade sett en väska borta i hörnet så hon drog med mig dit och skulle visa den. Det var en svart väska och den såg nästan likadan ut som alla andra väskor där så den var inte så speciell. Medans hon fortsatte att beundra den gick jag till en annan hylla och tittade på några solglasögon medans jag prövade dem kände jag att någon knackade mig i ryggen och när jag vände mig om så stod..

---

... killen med det krulliga håret som jag såg på gatan och sen i restaurangen. Han log och sa:

- Are you a stalker or what?

- What? sa jag förvånande.

Han stod och skrattade och sa sen:

- Oh never mind haha! I'm Harry by the way, and you are?

- Haha okay, I'm Olivia! sa jag och log.

- So you are new in our neighborhood?

- yeah, we moved here today.

- oh really? where from?

- Finland.

- Finland? Omg thats far away! sa han förvånat.

- yes it is haha!

- well, welcome to London! sa han och log.

- thank you!

- yeah well me and the lads are just living some house away from yours, so hopefully we we meet sometime! bye! sa han och log.

-yeah,bye!

Sen gick han sin väg. Visste han vilket av husen jag bodde i också? Allt var lite konstigt. Men söt va han ju iallafall. Anna kom och visade den där väskan, hon hade nu köpt den. Vi gick ut för att söka våran bil, där mamma och Linus väntade. Pappa och Anton hade redan åkt hem. Hela vägen hem satt jag och tänkte på den där Harry. Vem var han egentligen? När vi kom hem stod en lastbil på gården. Flyttlasset hade kommit. Pappa och Anton hjälpte dem att bära in sakerna. De hade redan hunnit bära min säng till rummet. Jag sprang upp till mitt rum och hoppade ner i den. Jag bara älskar den så mycket. När alla möbler och lådor var inne i huset och lastbilen hade åkt började hela familjen lägga möblerna på olika ställen och packa upp allt ur lådorna. Det var ganska kaos. Men najs skulle det bli när det var klart.

Jag satte i mitt rum på golvet och packade upp några lådor så ringer min mobil. Det stod Selene. Jag hade ju glömt att meddela dem. Jag svarade och vi pratade i kanske en timme eller nått. Jag saknade dem redan. Jag berättade precis allt om huset, grannskapet, promenaden, restaurangen, shoppingen och killarna. Vi pratade också om när hon och Amanda skulle komma hit på sommarlovet. När vi hade pratat klart kommer Linus inspringande i rummet och säger:

- Olivia snälla kan vi inte simma?

Jag log och små skrattade lite åt honom och sa:

- Haha visst kan vi det gullunge!

Han börja hoppa runt av glädje och ropade:

- yeeyy we gonna sweim!

- hahah det heter swim! skrattade jag och klappade honom på huvudet.

Jag satte på mig min bikini och gick sen ner till poolen och simmade med Linus. Efter en stund joinade hela familjen oss.