- Why are you runing away from me? Did he asked.

- Don't you see? You broked my best friends heart?

- But.. He said sad.

- Do you really think that I would like you for that?

- I don't.. He said and looked more sadder than before.

- Yeah right what ever..

We just stood there in silent and after a while he took my arm and started to pull me away...

Vi spaarng och sprang,  jag visste inte riktigt var vi var längre. Det gick så snabbt. Louis verkade ha kontroll på läget. Tur att någon hade det iallafall. Han sprang lite före alla andra. Plötsligt så stannade han å sträckte ut båda hans armar och ropade:

- STOP!

Vi tvärstannade hela hopen. Louis skrattade till och flinade åt oss:

- I'm just kidding guys!

Vi suckade allihopa men suckningen avbröts snabbt av att Niall brast ut i skratt. Jag började också skratta och slog till Louis på armen. Zayn avbröt våra skratt med:

- Hey guys I really think we need to keep looking...

Alla nickade instämmande och vi började halv jogga iväg. Vi kom ner till strandpromenaden. Vi bestämde oss för att dela på oss, jag följde med Zayn och Liam medans Amanda och Selene följde med Louis, Niall. Tur att jag inte behövde gå med Niall, det skulle bara bli så pinsamt.

Vi gick längs med strandpromenaden. Jag försökte ringa till Millie flera gånger men hennes mobil va av. Vi ropade hennes namn och också Harrys för vi var ganska så säkra på att detta var något Harry var inblandat i. Liam stannade upp och sa shhh. Jag och Zayn stannade och började lyssna. Jag kunde höra någon prata längre bort, eller prata och prata det var mer som att de grälade. Jag kunde höra Millie prata. Liam tog upp sin mobil och ringde de andra att vi hade funnit dem så jag och Zayn och jag gick dit för att se vad de höll på med. Vi gömde oss bakom ett stort, tjockt träd. När vi kikade fram kunde vi se Millie och Harry sitta på en bänk. De satt och grälade. Millie såg verkligen arg ut. Jag och Zayn tittade på varandra och sen viskade han:

- Do you think we should go there?

- Yep, I think they need our help!

Jag och Zayn sprang fram till dem. Millie hoppade upp från bänken och kramade om mig. Hon började gråta. Jag tittade över hennes axel och såg Harry sitta där och titta på oss. Jag ursäktade Millie och gick fram till honom.

- So are you happy now?

- For what?

- For me to forgive you!

- WHAT? skrek han och hoppade upp.

- Yeah, I think that maybe I do..

- You're the best! Sa han och kramade om mig hårt.

- Friends? sa jag och log.

- Friends!

Japp, jag kunde inte fatta heller vad som flög i mig. Förlåta honom bara sådär? Men jag orkade inte med mera drama. Jag vände mig mot Zayn som stod och log mot mig. Jag log tillbaks. Sen vände jag mig till Millie och kramade om henne:

- I'm sorry Millie! I just don't want drama.. And when we were looking for you I realised that I don't love Harry.. I thought I did that but I don't. I have never loved someone before so I really didn't know how it felt like.

Millie tittade på mig och log med tårarna som strömmade ner för hennes kinder.

- I'm happy that you are happy. And you are the best! sa hon.

Jag log mot henne och torkade bort hennes tårar.

- No you are the best! And by the way I know how it's like to be in love now! Sa jag och blinkade med ena ögat mot henne. Hon skrattade till och gjorde en blick som betydde " You have to tell me".

Jag skrattade åt henne och viskade i hennes öra, I tell you later! Hon sken upp som en sol och vände sen sig om och tittade på Harry och suckade:

- I'm sorry Harry, but I don't like you that way, I like you as a friend.

Jag såg hur förkrossad han blev. Men han log ändå. Han visste hur man skulle hålla in smärtan. De andra kom nu springade och det blev ett stort kram kalas när jag plötsligt kom på att Nick visste inte att vi hade funnit Millie. Jag knackade Millie på armen och sa åt henne att ringa sin pappa och berätta att hon mådde bra, men hennes mobil hade dött så hon fick låna min. Det återstod bara en sak att berätta nu..