Tänk om det är cancer? Jag skulle aldrig klara av det. Cancer är min största fobi.

Efter en stund kommer en stressad doktor in.

- Sorry I'm late.. It's so much here right now!

- It's okay! svarade Mark och log mot honom.

- So Brenda, sa han och tittade genom några papper.

- yep that's me, sa jag och försökte låta positiv.

- Can I talk to some of you here outside? frågade han och tittade på Mark, Steve och Jaden.

- Me, I'm her manager! sa han.

- I follow with you too, svarade Steve.

Härligt att folk bryr sig iallafall.

Jaden vände sig och log mot mig. Jag log tillbaks. Han vände sig mot dem och sa:

- Well I stay here with Brenda!

De gick ut och Jaden och fram till mig. Vi kramade varandra länge. Sen sa jag bara mitt ut i tomma intet åt honom:

- Whatever that gonna happen to me I have to say to you that you are one of my best friends, I love you!

Han tittade oroligt på mig och svarade:

- Nothing is going to happen to you, okay?

- Okay, sa jag och log osäkert.

- But anyway, I love you too best friend!

Han lade fram handflatan och log, jag slog min mot honom och log också. En fin highfive. Sen kom de ingåendes genom dörren med inte så lättade miner. Det var spända miner. Vad var det?

Doktorn gick ut ur rummet och kom sen in i rummet med ett papper i handen. Han tittade på det och tittade upp sen på Mark och sen på mig och sa:

- So you have time to a psychologist tomorrow!

Jag skrek till:

- But the game still going on tomorrow?

- Yes but you have to go to this woman, and this is the only time she have left. So you have to take it.

Jag försökte göra miner åt Mark så han skulle försöka övertala att byta tid. Men tydligen gick det inte som planerat. Han nickade mot doktorn och höll med honom.

- Yeah, well if you want you can go back to the hotel now. sa doktorn.

Jag försökte le mot honom men det gick inte så bra. Efter att doktorn hade tackat för sig och sen lämnat rummet sa jag:

- Mark! The boys needs me!

- Yeah and you need all the help you can get.

- But..

- No buts here! You have to go, you need to get well! Seriously you can't do what you want now, you have to do that you don't want so you need to go!

Jag suckade högt. Det här hände bara inte. Skit. Hur skulle killarna tycka om det här?

Vi tog oss ut från hotellet och sökte en taxi. Jaden försökte muntra upp mig. Och jag kan säga han lyckades ganska bra. Innan vi var vid hotellet skrattade jag så att tårarna rann. Jaden är en så härlig kille. En riktigt bra vän. Jag gick direkt och la mig. Klockan var ändå ganska sent.

Jag vaknade med ett ryck av att min mobil ringde. Det var pappa.

- Hej! svarade jag.

- Hej gumman, Mark ringde. Hur är det med dig?

- Pappa, det är lugnt jag mår bra!

- Är du säker? Du kan alltid komma hem och vila någon vecka. Både mamma och jag är super oroliga!

- Pappa snälla jag mår bra och jag klarar mig fint. Mark tar så bra hand om mig!

- Ja jag hoppas du har rätt. Men du vet ju var vi finns.

- Tack pappa, ja jag vet det!

- Men hejdå gumman vi måste talas vid senare!

- Hejdå pappa.

- Älskar dig!

- Älskar dig med pappa. Hälsa mamma också.

- Ja det skall jag göra.

Jag suckade lite medan jag höll på att lägga ner min mobil igen. Att de alltid skulle vara så oroliga hela tiden. Jag klara mig fint. Jag fixade mig klar tills Mark kom och hämtade mig för att gå ner på frukost.

kommer bli lite seg.. Den har redan varit den men jag har inte haft tid och när jag har haft tid såå har jag inte haft någon inspiration men håll ut!.. :)

Brenda doesn't feel well and when she was going to walk into the room again she fell to the floor. I run to her and shook her. She had fainted. I took my phone and called to the hospital. The ambulance was on their way. I lifted her up and carried her down to the lobby. It doesn't took so long before the ambulance was here, thank god for that.

We came to the hospital and they took her inside. We walked trough a long corridor until they opened a door and took her there. A woman come and said to me that I could not come there. So I had to wait in the waiting room. I called Steve ( Jaden's manager) and told what was going on. He and Jaden was on their way to the hospital. They were worried too. After a while they arrived to the hospital and joined me in the waiting room. After one hour a nurse came to us.

---

Liams perspektiv ~

This evening went good I think? Well maybe not, why did she leave when we come back to the hotel? Was it my fault? She don't like me! I'm so sure.. After she left me in the lobby Niall came out of the elevator he waved at me and I waved back. Then he ran up to me and gave a really big hug and said:

I smiled at him. I hope he is right. Niall left me because he was going to get something to eat as always. I stood there for a while and just thinking about her. Then I decided to go to her room and tell her that I like her. Not like her that I like, like her.

I took the elevator up to her room. I stared at the door for a while before I knocked. Nobody opened it. I stood and tried for a while. Nothing. Nothing happend. She said she would go there? Think if she have went out with Justin instead? This can't be true. I panicked and run to my and Niall, and Zayn's room. I knocked like an idiot. After a while the door opened and Zayn stood there and looked at me like "what's going on right now?" I ran in and jumped in my bed with my face drilled in the pad.

Jag slog upp mina ögon och tittade mig runt om kring. Jag hade ingen aning om var jag befann mig just nu. Rummet var nästan bara vitt. Läskiga grejjer var runt om king mig. Efter en stund insåg jag att jag låg på sjukhus. Jag fick ångest, jag bara hatade sjukhus. Jag mådde fortfrande inte bra. Huvudvärk och illamående. Efter en stund öppnades dörren och inkommer Jaden, Mark och Steve. Tack gode gud att det var dem.

- How are you? frågade Jaden oroligt.

Jag log mot honom och svarade:

- I'm fine, don't really feel so good but better.

De log mot varandra och sen mot mig.

- Why am I here? frågade jag plötsligt.

- You fainted! svarade Mark.

- I did?

Efter en stund kommer en sköterska in.

- Oh you have waked up! sa hon och log mot mig.

- yeah!

- What's wrong with me? frågade jag sen.

Hon tittade först på mig och svarade sen:

- I don't know, you have to wait for the doctor. He will come here soon.

Vi stod och talade lite om det som hade hänt med mig. Jag hade en liten klump i magen, tänk om det var farligt? Tänk om det är cancer? Jag skulle aldrig klara av det. Cancer är min största fobi.

Efter en stund kommer en stressad doktor in.

- Sorry I'm late.. It's so much here right now!

- It's okay! svarade Mark och log mot honom.

- So Brenda, sa han och tittade genom några papper.

- yep that's me, sa jag och försökte låta positiv.

- Can I talk to some of you here outside? frågade han och tittade på Mark, Steve och Jaden.

- Me, I'm her manager! sa han.

- I follow with you too, svarade Steve.

Härligt att folk bryr sig iallafall.

Jaden vände sig och log mot mig. Jag log tillbaks. Han vände sig mot dem och sa:

- Well I stay here with Brenda!

De gick ut och Jaden och fram till mig. Vi kramade varandra länge. Sen sa jag bara mitt ut i tomma intet åt honom:

- Whatever that gonna happen to me I have to say to you that you are one of my best friends, I love you!

Han tittade oroligt på mig och svarade:

- Nothing is going to happen to you, okay?

- Okay, sa jag och log osäkert.

- But anyway, I love you too best friend!

Han lade fram handflatan och log, jag slog min mot honom och log också. En fin highfive. Sen kom de ingåendes genom dörren med inte så lättade miner. Det var spända miner. Vad var det?

Vi gick in och han satte sig på soffan medans jag gick in i badrummet och sminkade mig klart. Sen gick jag ut till honom och fick se honom stirra på mitt foto av min familj som jag har med mig hela tiden. Jag har också ett foto på mina bästa vänner Diego, Marcos, Lautaro och Javier.

- Yeah I see you looking at my photo of my family.

Han tittade upp på mig och log.

- Yeah you're family looks cute!

- Thanks! sa jag och log.

Jag gick fram till mitt foto på mina bästa vänner och tog det och satte det i Liams hand.

- This is my best friends in Argentina.

Jag pekade på dem och sa vad de hette.

- I would love to see more of you're family and friends.

Jag log mot honom och frågade sen:

- So shall we go?

- Yeah I think so! sa han och log.

Jag öppnade dörren och lät Liam gå ut sen stängde jag den och kände en extra gång så den var låst. Sen gick vi.

Vi gick in och han satte sig på soffan medans jag gick in i badrummet och sminkade mig klart. Sen gick jag ut till honom och fick se honom stirra på mitt foto av min familj som jag har med mig hela tiden. Jag har också ett foto på mina bästa vänner Diego, Marcos, Lautaro och Javier.

- Yeah I see you looking at my photo of my family.

Han tittade upp på mig och log.

- Yeah you're family looks cute!

- Thanks! sa jag och log.

Jag gick fram till mitt foto på mina bästa vänner och tog det och satte det i Liams hand.

- This is my best friends in Argentina.

Jag pekade på dem och sa vad de hette.

- I would love to see more of you're family and friends.

Jag log mot honom och frågade sen:

- So shall we go?

- Yeah I think so! sa han och log.

Jag öppnade dörren och lät Liam gå ut sen stängde jag den och kände en extra gång så den var låst. Sen gick vi.

---

När vi kom fram till bion var det dags att välja film, jag hade ingen aning vad för filmer som gick just nu. Vi valde "The Last Song". Vi köpte något gott och gick sen in i biografen. Några tjejer som satt nedanför pep till när de såg Liam, fans antog jag. Han tog några bilder med dem och sen började filmen. Det var en av de bästa filmer jag någonsin sett. Jag är väldigt känslig för sorgliga filmer så förstås rann tårarna på några ställen. Liam märkte tydligen det eftersom han satte handen på min arm. Jag satt och log genom tårarna.

När filmen var klar gick vi ut på gatan. Det hade börjat regna så vi bestämde oss för att ta en taxi tillbaks till hotellet. I taxin hem halvsov jag mot Liam, jag mådde inte så jätte bra. Liam frågade om jag mådde bra, jag sa ja eftersom jag ville inte att han skulle bli orolig eller nått. När vi kom tillbaka till hotellet berättade jag åt honom att jag skulle gå och lägga mig eftersom jag var sjukt trött. Han förstod mig, vi stod en stund och tittade runt oss. Jag väntade att han skulle säga något, det gjorde väl tydligen han också. Efter en stund började jag må ännu sämre och avbröt tystnaden och sa:

- I really need to go now, can I get a hug?

Han log mot mig och kramade mig sen. Vi sa hejdå och sen gick jag till hissen och åkte upp. När jag kom in i rummet hoppade jag direkt i sängen med kläderna och allt. Jag mådde helt enkelt skit. Och jag visste inte vad det var? Jag somnade och vaknade en timme senare av att jag mådde värre än någonsin jag satte mig upp i sängen och kände att jag behövde spy. Jag sprang till toaletten och spydde. Jag lutade mig mot duschen och plockade upp min mobil ur fickan och ringde Mark för att säga att han skulle komma till mitt rum.

Det tog bra några sekunder tills han knackade på dörren jag steg upp och öppnade dörren. Där stod han med de största oroliga ögon jag någonsin sett.

- How are you?

- Feeling like I'm going to die or something. sa jag suckande.

Jag började gå mot sängen och kunde inte höra något längre och sen svartnade det för ögonen.

Brenda doesn't feel well and when she was going to walk into the room again she fell to the floor. I run to her and shook her. She had fainted. I took my phone and called to the hospital. The ambulance was on their way. I lifted her up and carried her down to the lobby. It doesn't took so long before the ambulance was here, thank god for that.

We came to the hospital and they took her inside. We walked trough a long corridor until they opened a door and took her there. A woman come and said to me that I could not come there. So I had to wait in the waiting room. I called Steve ( Jaden's manager) and told what was going on. He and Jaden was on their way to the hospital. They were worried too. After a while they arrived to the hospital and joined me in the waiting room. After one hour a nurse came to us.

I was so happy that me and Brenda gonna do something tomorrow. Can't wait. Niall was complained about that he was hungry and he wanted some pizza, so we was going to go to some restaurant in the city and eat. We took the elevator down to the lobby. Harry, Zayn and Paul was still up in the rooms. But me, Louis and Niall was down in the lobby and had to wait for them. We sat us down in some armchairs. I looked to the restaurant and I was not sure but I think I saw Brenda there. She was with someone, maybe it was her manager or something? I excused the boys and walked so I could see who she was with. And it was then I saw it.. She was with Justin.. Yeah Justin Bieber. Shit. I walked back to the boys and sat down. The boys looked worried on me and Niall asked:

- What is it Liam?

I looked at him and said:

- Nah, nothing special.

They still sat there and looked worried but I didn't care. I'm just stupid. How could I even imagine she would like me?

---

I saw Liam was kinda sad. He said it was nothing, but I know it is something. But I hope he will tell us later if he want help or something. Harry, Zayn and Paul were now here and we are ready to go. We went out of the door. I was so hungry so I walked a little bit infront of the rest. We find a great place to eat and were there.

Vi hade nyss ätit upp våran efterrätt. Jag var rätt så trött efter dagens evenemang så jag sa åt Justin att jag skulle börja vandra mot mitt rum. Han förstod och ville följa mig till dörren även fast han bodde på sjätte våningen och jag på tionde. När vi kom till dörren tackade jag för den trevliga kvällen. Han sträckte ut sina armar och jag mötte honom i en kram. Sen gick jag in och fixade mig inför natten. När jag väl var i sängen somnade jag på direkten.

Jag vaknade av att solen lyste rakt i mina ögon. Jag satte mig upp i sängen och kisade med ögonen. Fin dag. Jag tittade på klockan och fick panik. Om 10 minuter skulle Mark komma och hämta mig så skulle vi gå ner på frukost. Jag tittade på min mobil och såg att jag hade glömt att lägga den på alarm. Jag flög ur sängen och slängde på mig några kläder, borstade håret och drog lite smink i ansikten. Jag blev precis klar när det knackade på dörren, jag pustade ut och mötte en inte så glad Mark i dörren.

- Slept bad? frågade jag.

- Yeah...

Jag log lite smått på honom sen gick vi ner för frukost. Jag försökte leta Liam med blicken. Jag fann inte Liam utan Justin stirra på mig. Han tittade ner så fort jag tittade på honom. Jag tänkte inte mera på det utan fortsatte leta efter Liam, han satt längst bort i matsalen med de andra killarna. Han såg inte mig. När vi ätit frukosten klart var det att åka och tävla två tävlingar. Skoj som vanligt, vi vann faktist ena saken men den andra kom vi fjärde. När vi kom tillbaks till hotellet ville Mark visa mig något. Det var något Disney hade sänt Mark. Jag hade fått en plats till en serie. Lät hur spännande som helst så jag sade åt Mark att ringa och säga att jag tar det. Jag tittade på klockan och fick panik, det var bara en timme tills jag och Liam skulle gå. Jag sprang upp till rummet och duschade och fixade mig. När jag var nästan klar och höll på att sminka mig knackade det på dörren. Jag gick och öppnade och mötte en super snygg Liam stå där och le. Jag kunde inget annat än att le. I min mage flög åtminstone 100000 fjärilar runt och runt.

- Hey Brenda!

- Hey Liam, I'm almost ready! Do you want to come in and wait for me?

- Yeah of course!

Vi gick in och han satte sig på soffan medans jag gick in i badrummet och sminkade mig klart. Sen gick jag ut till honom och fick se honom stirra på mitt foto av min familj som jag har med mig hela tiden. Jag har också ett foto på mina bästa vänner Diego, Marcos, Lautaro och Javier.

- Yeah I see you looking at my photo of my family.

Han tittade upp på mig och log.

- Yeah you're family looks cute!

- Thanks! sa jag och log.

Jag gick fram till mitt foto på mina bästa vänner och tog det och satte det i Liams hand.

- This is my best friends in Argentina.

Jag pekade på dem och sa vad de hette.

- I would love to see more of you're family and friends.

Jag log mot honom och frågade sen:

- So shall we go?

- Yeah I think so! sa han och log.

Jag öppnade dörren och lät Liam gå ut sen stängde jag den och kände en extra gång så den var låst. Sen gick vi.

Louis perspektiv~

I did a highfive with Brenda cool. Haha I have no idea why I call her that but I just do that. I haven't told her that I do that but anyway. After doing that highfive with her I was looking at Liam he sat there with a sad puppy face expression. I saw he wanted a highfive too so I put my hand against him and he did a highfive and smiled like a happy puppy. I laughed at him. Brenda start to laugh too. Now they told us to shut up because they start to film this. They told us to smile so I smiled with a really big smile. They started to say what the best time for the obstacle course was. We came fourth. I smiled to Brenda and Liam and they smiled back. The team who won was of course Harry's team and I know he gonna make fun of me later. But I will take care of that later. In the quiz did we come at third place. How good aren't we? Mohaha Harry's team was worse than we. So I'm gonna make him cry. Haha okay maybe not! But yeah anyway in that last thing we came at fifth place. Quite good yeah. After they had asked some things of every team and they had stopped filming I was on my way to Zayn because he waved at me to get there I saw Justin came to Brenda. This ain't good. I was looking after Liam with my look but I could nor see him anyway. Well, hope he will not see it. Because I know he has a little crush on Brenda. I mean who has not seen that?

---

Justins perspektiv~

I saw that Brenda was alone so I took the chance to go and talk to here. She just stand and look as cute as always. She have to be one of the cutest girls in the world. Her eyes, omg. I have no words..

- Hi Brenda!

I smiled at her and she smiled back.

- Hey Justin, congrats it went quite good for your team!

- Yeah, well thanks!

She smiled. I took a deep breath and opened my mouth:

- Yeah I was wondering if you wanna go out and eat something tonight?

- Yeah sure that would be nice!

- Well perfect, we meet at the restaurant 8 o'clock?

- Yes, sounds good to me.

I smiled at her and turn my back and went away. Omg that was just sooo omg!

Japp, Justin hade frågat om vi kunde gå ut och äta. Javisst kunde vi det, vi är ju vänner. Jag tittade överallt för att hitta Liams ansikte, men jag kunde inte se honom. Vaför försöker jag ens, Liam gillar säkert inte mig. Skit. Det där leéndet han har så får alla av. Det är inte bara jag. Jag såg Mark komma mot mig. Jag vinkade åt honom och han vinkade tillbaks.

- So it went pretty well today? sa han.

- Yeah quite good yeah.

- So I was wondering if you wanna go for some shopping before we go back to the hotel?

- Yeah sure!

Många tycker att det är konstigt att jag är så mycket med Mark. Men han är som en bästavän, jag menar han är min manager och då spenderar han rätt så mycket tid med mig. Det känns faktist som om han är min andra pappa. Fast det är klart, han kan inte ersätta min riktigt pappa. Han är min pappa och min enda pappa också. Men Mark kändes som en pappa. Jag kan vara mig själv med honom. Vi gick utanför studin och där stod det packade med folk, eller fans. Det var mest One Direction och Justin Bieber fans. Vakter försökte hålla koll på dem. Vi gick in i en bil som Mark hade beställt och körde in mot centrum. Vi shoppade i kanske 3 timmar eller nått? Jag hittade ganska mycket, tillexempel en klänning som jag kunde ta på mig ikväll när jag går och äter med Justin. Bilen hämtade oss och tog oss tillbaka till hotellet. Utanför hotellet stod en klang med fans. Igen. När jag steg ur bilen började de ropa högre och högre och när jag tar uoo mitt huvud kommer Niall och Zayn ut ut dörren. De vinkar till fansen och vinkar sen till mig och ler. Paul var hack i häl med dem. De gick iväg och jag gick in till hotellet och upp till rummet för att fixa mig för middagen med Justin.

Efter jag duschat och fixat mig så knackar det på dörren. Jag öppnade dörren och där står Liam med världens sötaste smile ever.

- Hey! sa han.

- Hi Liam, what's up?

- I just wonder if you wanna go out for a film tonight?

- I would love to Liam but I can't, I'm so sorry!

- Oh!

Han log lite osäkert och frågade:

- Can we do it tomorrow?

Jag log mot honom och svarade:

-Yes of course!

Han satte sitt smile på och ursäktade sig sen och gick sin väg. Jag stängde dörren och började hoppa och le som en idiot.

Jag såg Justin stod och väntade på mig untanför restaurangen. Vi hälsade på varandra och sen visade han att jag kunde gå in före honom. Vi satte oss vid ett bord och beställde mat. Vi prata mest om programmet men om annat också.

I was so happy that me and Brenda gonna do something tomorrow. Can't wait. Niall was complained about that he was hungry and he wanted some pizza, so we was going to go to some restaurant in the city and eat. We took the elevator down to the lobby. Harry, Zayn and Paul was still up in the rooms. But me, Louis and Niall was down in the lobby and had to wait for them. We sat us down in some armchairs. I looked to the restaurant and I was not sure but I think I saw Brenda there. She was with someone, maybe it was her manager or something? I excused the boys and walked so I could see who she was with. And it was then I saw it.. She was with Justin.. Yeah Justin Bieber. Shit. I walked back to the boys and sat down. The boys looked worried on me and Niall asked:

- What is it Liam?

I looked at him and said:

- Nah, nothing special.

They still sat there and looked worried but I didn't care. I'm just stupid. How could I even imagine she would like me?

---

Väckarklockan ringde. Jag tog tag i min telefon och tryckte av alarmet som stod på 06:30. Tidiga morgnar är verkligen inte min grej direkt. Jag chekade min twitter och sen skrev jag "Goodmorning every beautiful soul out there. Gonna be an amazing day today!". Jag sökte på killarna och följa dem. Alla av dem följde mig redan. Jag tittade lite genom deras tweets, när jag tittade genom Liams tweets märkte jag att hande hade svarat på min tweet. En stöt gick genom mig. Varför vet jag inte. Jag började läsa vad han hade skrivit. "Goodmorning sweetie! We already know it's gonna be an amazing day! :)" Jag märkte att jag låg och log som en idiot, jag började fnissa åt mig själv och retweetade sen det han hade skrivit. Jag satte mig upp i sängen och sträckte på mig. Jag steg upp och gick mot den lilla balkongen som rummet hade. Jag öppnade dörren och möttes av en härlig bris. Fast det var tidig morgon ännu så var graderna lagom. På himlen kunde jag inte se ett enda moln utan klar himmel så långt ögat kunde nå. Jag satte mina armar på räcket och sa för mig själv "amazing day". Jag gick sen in i rummet och började göra mig klar inför dagen.

Efter en halvtimme knackade det på dörren. Jag gick och öppnade och såg att Mark stod där med världens leende.

- Goodmorning sunshine, are you ready for today? sa han och log.

- Goodmorning, yeah I guess! sa jag och log.

Jag tog på mina skor och stängde dörren efter mig, vi gick till hissen och tryckte på knappen. Inne i hissen frågade jag:

- Do you know what kind of things we gonna do today?

- No I have no idea.

Hissen stannade och vi klev ur och gick mot serveringen av frukost. Vi satt med och åt tillsammans med Jaden och hans manager. Även fast det var några år mellan mig och Jaden hade vi ett starkt vänskapsband. Det hade vi varit sen Jaden besökte disney studion en gång, och vi har hållit kontakten sen sist.

Efter frukosten väntade två lite större bilar på att få ta oss till det ställe där vi skulle föra de 3 första tävlingarna. Det var hur spännade som helst. Jag och Jaden valde den bilen som stod närmade ingången. Mitchel satt redan där och lyssnade på musik. Han och Jaden gjorde deras handslag. Så sjukt coolt handslag, skulle också vilja hitta på något coolt handslag med någon. Bilen packades full, killarna verkade åka med den andra. Ganska synd. Efter kanske 15 minuter var vi där. Vi steg ut bilen och en man ropade att lagen skulle samlas. Jag letade med blicken efter Louis och Liam och efter en stund fik jag syn på dem. De vände ryggan bort från mig så jag började springa och hoppade rakt på dem. De ropade till och jag föll ihop på marken av hur mycket jag skrattade. De gjorde snart samma sak.

Ledaren ropade ut hur den första tävlingen skulle gå till. Det var en hinderbana man skulle genom. Och ja alla tre på samma gång. Det var ett lag i taget som skulle genom den och de som hade bästa tiden vann. Vi fick inte se banan för isåfall kunde man kanske räkna ut hur man skulle göra vi olika ställen och det skulle ju inte vara lika kul, right? Vi skulle vara tredje laget. Vi stod och taggade varandra innan det var vår tur. Vi ställde oss där vi skulle starta och de gjorde tecken att kameran var igång. Louis stod och gjorde några roliga ljud och rörelser. Jag och Liam stod och skrattade som vanligt. Sen hjälpte vi honom. Liam såg helt ja jag vet inte, ännu gulligare idag än igår? Pirrade i magen varje gång jag fick ögonkontakt med honom. Vi började springa genom banan, några av hindren var hur sjukt svåra som helst medans andra var bara skrattretande. Efter många goda skratt och lite grinande av smärta kom vi äntligen i mål. Vi gjorde en gruppkram. Vi fick inte veta vad resultaten var ännu, utan vi skulle få veta det när alla hade sprungit genom banan.

Vi trodde att vi skulle få veta nu när alla var klara men det fick vi inte pga att vi skulle göra de två andra tävlingarna också. Den ena bestod av en slags frågesport, det var ingen avnlig frågesport men ja ändå en frågesport. Whatever det var en frågesport! Och den andra var att man skulle på tid bygga ett det högsta tornet av olika små saker. Det där med att stapla grejjer, det var nog inte våran grej men vi fick iallafall något byggt. Jag skrattade hur mycket som helst. Efter alla tävlingar skulle vi åka till studion och få reda på hur det hade gått. Alla lag samlades i ett rum med några bänkar som vi skulle sätta oss på. Vi skulle förstås sätta oss med vårat lag. Louis och Liam satt redan när jag skulle komma och sätte mig ner.

- Brenda sit down here between me and Louis! sa Liam och log med sitt söta leénde.

Jag nickade och log mot honom. Sen svänger Louis sig mot mig och säger:

- Highfive for the best team in the whooooooooole world!

Jag fnissade och "highfiva" med honom.

Louis perspektiv~

I did a highfive with Brenda cool. Haha I have no idea why I call her that but I just do that. I haven't told her that I do that but anyway. After doing that highfive with her I was looking at Liam he sat there with a sad puppy face expression. I saw he wanted a highfive too so I put my hand against him and he did a highfive and smiled like a happy puppy. I laughed at him. Brenda start to laugh too. Now they told us to shut up because they start to film this. They told us to smile so I smiled with a really big smile. They started to say what the best time for the obstacle course was. We came fourth. I smiled to Brenda and Liam and they smiled back. The team who won was of course Harry's team and I know he gonna make fun of me later. But I will take care of that later. In the quiz did we come at third place. How good aren't we? Mohaha Harry's team was worse than we. So I'm gonna make him cry. Haha okay maybe not! But yeah anyway in that last thing we came at fifth place. Quite good yeah. After they had asked some things of every team and they had stopped filming I was on my way to Zayn because he waved at me to get there I saw Justin came to Brenda. This ain't good. I was looking after Liam with my look but I could nor see him anyway. Well, hope he will not see it. Because I know he has a little crush on Brenda. I mean who has not seen that?

Jag log för mig själv och sprang sen dit, och ja han satt där vid ett bord och läste en tidning medans han drack av sitt kaffe. Jag fnissade åt honom. Och gick och satte mig ner framför honom. Han drog ner tidningen och log mot mig.

- Are you done already?

- So do you want something? frågande han snällt.

- No thanks, I'm going for a dinner with my team tonight.

- Oh well okay. So now you have to tell me about those who are in your team?

- Yeah, it's Liam Payne and Louis Tomlinson from One Direction. Sa jag och fnittrade till.

Mark tittade konstigt på mig men sen började han skratta.

- So you are a fan of them Brenda? Aren't you ha?

- Yeah I confess I am a fan of them.

Mark log mot mig sen drack han upp sitt kaffe och vi gick ut till bilen som väntade på oss för att ta oss till hotellet.

---

När vi kom tillbaks till hotellet stod det en massa och då menar jag en massa människor utanför. Jag hörde att de sjöng What makes you beautiful. Japp, det var en massa One Direction fans utanför hotellet. De skrek deras namn men jag jag kunde höra någon enstaka ropa mitt namn så jag vände blicken ditåt och vinkade glatt. De blixtrade när de tog kort. Vi gick genom dörren och till hissen för att åka upp till våra rum. Jag öppnade dörren och slängde mina saker åp golvet och sprang till duschen och duschade. Sen klädde jag på mig en klänning och fixade mig. När jag äntligen var klar visade klockan halv 6. En och en halv timme kvar tills vi skulle träffas vid restaurangen så jag satte mig i sängen och slog på tvn. Klockan gick rätt så snabbt. Jag öppnade dörren och gick ut. Tryckte på hiss knappen och steg in. Sen åkte jag ner.

Jag kom ut i lobbyn och gick genom den för att komma till restaurangen. Jag stod utanför en stund, tittade på mitt armbandsur som visade 19:07. De verkade vara lite sena. Minuter gick och jag blev trött av att stå så jag satte mig ner i en fåtölj som var utanför restaurangens ingång. Människor kom och gick. De tittade alla på mig. Klockan var 19:17 när jag ser Louis och Liam komma springandes genom lobbyn. De kom fram till mig och Louis sa flåsande:

- Sorry we are late but Niall was mad about something and we needed to fix it.

- It's okay, but let's go inside and eat something.

De log och nickade mot mig. Vi gick in i restaurangen och en servitör och och visade ett bord för 4, Liam och Louis satte sig bredvid varandra och jag mittemot Louis och satte väskan på stolen bredvid mig. Sen började vi titta på vad vi skulle beställa. Jag bestämde mig för Hawaii stek och Louis och Liam tog någon sorts pasta. När vi fått maten satt vi och berättade om oss själva och tillsist ledde det till att vi talade om allt mellan himmel och jord. Efter vi ätit klart gick vi utan för restaurangen.

- So Brenda do you wanna come to Harry's and Louis' room? Me, Niall and Zayn gonna be there and me and Louis would like you to meet the boys.

- Yeah, come with us Brenda. Sa Louis och log.

- Yeah, sure I would love to to that!

- Perfect! sa Liam och log.

Vi gick in i hissen och tryckte på våning 13. Själv bodde jag på 10. Det uppstod en tystnad i hissen men efter en stund avbröt Liam tystnade med att säga:

- Brenda you gonna looove Niall because he loves soccer.

Jag log mot honom och nickade. Liams leende var hur sött som helst. Man kunde bara inte låta bli att le tillbaks. Han var så gullig och snäll. Louis stod och drog några skämt och jag och Liam höll på att skratta ihjäl. Den här Louis han var verkligen en kul kille.

Vi kom till deras rum och Louis stod och knackade avbrötet sen sparkade han kanske 5 gånger eller nått. Han log mot oss och jag och Liam stod bara och skrattade. Sen visade Louis att vi skulle gå undan, han backade till väggen och tog fart mot dörren och när han skulle hoppa mot dörren öppnades dörren och han flyger rakt på han som hade öppnat dörren. Vi sprang fram för att se hur det hade gått. Där ligger Louis ovan på Zayn.

- What are you doing man? ropade Zayn förtvivlad av smärta.

- hhahaha seriiously was going to jump on the door not on you.

Jag och Liam tittade på varandra och började sen fnissa. Det såg jätte kul ut när de låg där på golvet.

- WHAT THE FUCK ARE YOU DOING OVER THERE? ropade någon.

- Nothing! ropade Louis och skrattade.

Louis steg upp och hjälpte sen Zayn upp. Louis kramade om honom och sa att han älskade honom. "aawh" tänkte jag. Vad gulligt. Zayn fick nu syn på mig och log och kom fram till mig och satte fram sin hand:

- Hey I'm Zayn!

- Hey Zayn I'm Brenda! sa jag och skakade hand med honom.

- Yeah you're that girl who is playing soccer, right? sa han och log.

- Yeah, that's right.

Han visade att jag kunde komma in. Liam gick efter mig.

När vi kom in i deras rum satt Harry och Niall och spelade något tv-spel. De båda tittade upp och log mot mig och sen tittade de på spelet igen. Jag såg att de spelade fifa, mitt favorit spel. Jag hade många olika fifa spel fast de är rätt lika men jag köper alla de nya som kommer ut. En liten dråg kanske? Efter några sekunder pep Niall till och tittade på mig med stora ögon och sa med en pipig röst:

- OMG it's you!

Killarna och jag började skratta medans Niall satt där och pep.

- Yeah it's me and I know you are Niall.

- You know my name, omg this is so awesome! I'm a big, big fan of you. You are king of the soccer world or maybe you are a queen?

Jag stod bara occh skrattade.

- Thanks Niall haha and you are king of the voice world. And yeah all of you in this room are kings of voices. I really love your music.

- Thanks, sa alla i kör och log.

- So Brenda wanna play some fifa with us? frågade Harry.

- Oh yes, I really love that game, sa jag och log mot dem.

Vi satt och spelade hur länge som helst. Det var hur kul som helst. Och det är verkligen ingen hemlighet att de här killarna var roliga att umgås med. Niall och Liam ägde verkligen på det här spelet. De var nästan men bara nästan bättre än mig. Ingen kunde slå mig haha. Timmarna gick och jag märkte inte hur sent det blev innan Mark ringde och skulle berätta om morgondagen. Så efter samtalet kramade jag av killarna och gjorde lite peppsnack med Louis och Liam och gick till hissen och åkte ner till min våning och öppnade dörren till mitt rum och gick och la mig sen.

Framför mig stod Louis och Liam från One Direction. Helt sjukt. Jag kan verkligen medge att de är socker söta. Mina tankar avbröts av att Louis skrek rakt ut:

De berättade hur vi skulle göra, det gick till så att de hade ordnat 5 lag med tre personer i. Det skulle spelas in så att man skulle komma genom en egen dörr in i ett rum och där skulle man träffa på vem som man hade hamnat med. Rummet var ju inte direkt ett rum utan det var tre väggar med tre dörrar. Studio chick(?) ni vet. Alla blev nu ut sickade till sina egna rum för att vänta på att bli hämtad för att sen gå genom dörren. Det tog ganska länge innan nån kom och hämtade mig. Men äntligen kom någon.

De tog mig till dörren jag skulle gå genom, jag var riktigt spänd nu. Skulle bli spännande att se vem som skulle komma genom de två andra dörrarna. Kvinnan som hade hämtat mig sa att det var ungefär 20 sekunder tills jag skulle höra ett pip och när jag hörde det så skulle jag gå genom dörren. Jag satte min hand på handtaget för att vara beredd. Jag tittade på Mark och log, han nickade och log tillbaks. Jag hörde pipet och öppnade dörren och där kom också två andra bekanta ansikten in. Jag ropade till lite, tänk att de där två skulle vara i mitt lag. De tittade nyfiket på mig.

Några dagar efter får jag ett samtal från Disney. De hade fått min video och ville att jag skulle komma och provspela för en roll. Vadå för video?

Det var Mark som hade sickat in en av mina videor till Disney. Och snart var vi upp och iväg mot Los Angeles. Jag provspelade för rollen för en roll I Zeke and Luther, jag fick den och det var då jag kom ut i världen. Jag jobbade hårt med serien och flög mellan Los Angeles och Buenos Aires varendaste vecka. Detta var mitt nya liv och jag älskade det. Jag fixade twitter och såg min fanbas växa och växa.

Min karriär växte och växte. Jag hade inte flyttat till Los Angeles då ännu utan jag flög mellan hela tiden. Mark flög med mig också hela tiden eftersom han också bodde i Argentina. Hans familj hade också flyttat dit. Han hade två döttrar på 1 och 3 år. De var så söta. Tjejen som var 1 hette Sarah och tjejen som var 3 hette Dianne. Och hans underbara fru Sally. Mitt liv handlade inte så mycket om fotboll mera. Jag fick många nya roller i filmer och sånt. Jag älskade att skådespela.

Sen jag var en liten tjej hade jag ju drömmen om att bli en spelare i Real Madrid eller Fc Barcelona. Jag ville så spela i La Liga. Men jag var tjej så jag visste att jag aldrig skulle komma in dit. Men drömmen var ändå det. Drömma får man väl, eller hur?

Tiden hade flugit i väg med stormen kändes som. Det var redan April 2011. Mark fick ett samtal som lydde att de ville att jag skulle vara med i ett sorts tävlings program för unga stjänor. Jag tyckte det let hur roligt som helst. Så jag hakade på. Programmet skulle spelas in i Florida. Jag fick inte veta vem de andra stjärnorna var men det var iallafall några stycken. Jag var helt sjukt taggad.

◊

Tiden flöt på, jag jobbade och hade också hunnit ta lite ledigt och kunde vila ut i Agentina och umgås med familjen och vännerna. Det blev äntligen juni och det var dags att flyga iväg till Florida. Det stod fans på flygplatsen och väntade på mig. Skrev några autografer och tog bilder med dem. Sen blev jag förd till en limo som skulle ta mig till hotellet där jag skulle bo. Jag fick hela dagen ledig eftersom det skulle börja först nästa dag. Jag och Mark åkte till stranden och solade och badade och sen gick vi på lite shopping. Hur bra som helst. På kvällen åt vi på hotellets restaurang och bara chillade. Mina fans verkade också lite uppspelta avv att jag skulle delta i det där programmet.

Jag vaknade tidigt nästa dag eftersom jag var så otroligt taggad inför dagen. Jag hade ingen aning vem någon annan som skulle delta så det var spännande att se det. Jag fixade mig snabbt och gick på frukost med Mark. Limon kom och hämtade oss, för att sedan ta oss till studion dit vi hade blivit kallade. Det vimlade av folk där. Men en kvinna kom mot oss. Hon välkomnade mig och Mark och tog oss till mitt rum. Hur fint som helst var det, rosor lite överallt och mat stod på ett bord. Jag sprang direkt dit för att äta lite och Mark stod och skrattade åt mig. Efter en stund knackade det på dörren och Mark öppnade. Det var min stylist och också någon som berättade vad som skulle hända. Idag skulle vi träffa varandra och bli ihop plockade som lag på 3 personer. Det var det som skulle spelas in. Men efter det så skulle våra lag lära känna varandra lite bättre om vi inte kände varandra redan. Så vi skulle kanske gå ut och äta eller nått, men det spelade ingen roll nu för det kunde man ju bestämma senare. I högtalaren ropades det att vi skulle börja samlas där vi skulle spela in.

---

Har skrivit i då form tills nu men i detta inlägg så börjar jag skriva i nu form. Och i nästa kapitel kommer killarna med.

---

- Vi skall starta ett flygbolag.

Dagen efter vi fick flygbolag nyheten anlände den där mannen från London. Han hette Mark. Han berättade att han ville se mig bli känd, han såg på mig att världen skulle älska mig. Världen älska mig? Jag förstod inte det där så riktigt bra men visst. Pappa beslöt att följa Marks råd. Så han skrev på några papper och vips var Mark min manager. Mark berättade åt mig hela tiden att jag inte skulle bli sedd genom fotboll så mycket? Jag visste verkligen inte vad han menade. Men snart fattade jag det men det tog en tid. Vi reste genom hela Argentina i alla olika skolor. Jag lärde barnen och ungdomar lite fotbollstrick. Jag blev ganska så känd i Agentina. Mark blev som min bästavän. Jag var mest bortrest så jag var inte så mycket med min familj och mina vänner. Efter att de bildat flygplansbloaget köpte de in ett privatplan. Det var det som jag och Mark fly runt i. Det var verkligen ett nytt liv jag hade fått.

När jag fyllde 16 fick jag bland annat en filmkamera av min familj. Jag älskade filma medans jag var på min lilla egna "turné" om man nu kunde kalla det de. Jag älskade att medverka själv i filmerna. Jag laddade upp dem på min blogg och skrev också vad jag höll på med så min familj och vänner kunde se vad jag höll hus. Det var en kväll efter att ha varit i 3 olika skolor som jag låg utflatad på en soffa och nästan halvsov av vad trött jag var. Mark frågade om han kunde låna min laptop. Visst kunde han det. Jag visste inte riktigt vad han höll på med. Några dagar efter får jag ett samtal från Disney. De hade fått min video och ville att jag skulle komma och provspela för en roll. Vadå för video?

Det var Mark som hade sickat in en av mina videor till Disney. Och snart var vi upp och iväg mot Los Angeles. Jag provspelade för rollen för en roll I Zeke and Luther, jag fick den och det var då jag kom ut i världen. Jag jobbade hårt med serien och flög mellan Los Angeles och Buenos Aires varendaste vecka. Detta var mitt nya liv och jag älskade det. Jag fixade twitter och såg min fanbas växa och växa.

Matchen stod 2-2 och det var bara några sekunder kvar när Manuel(en kille i laget) får grepp i bollen och jag springer närmare mål och han sparkar perfekt i mina fötter. Jag fortsätter att springa motståndarnas mål, sparkar det hårdaste jag kunde mot målet. Jag sparkade så så hårt att ja föll om kull. Jag öppnar ögonen och hör allt rop. Jag hade just sätt det perfektaste målet någonsin i mitt liv. Jag hoppar upp och ropar. Manuel och jag springer mot varandra och kramar och hoppar runt om kring en stund tills hela laget kommer dit och det blir världens gruppkram. Vår tränare ropade och kramade om mig. Jag grät glädje tårar.

Det var i just det där ögonblicket när jag gjorde målet som mitt liv skulle förändras förevigt, men det visste jag då inte ännu.

---

Vi åkte någon dag senare från Syd Afrika hem till Argentina. Allt var som vanligt. Trodde vi iallafall. När vi kom av planet och skulle hämta väskorna så möts vi av en skara med folk som ropar på oss, de visade skylat. De ville också ta bilder och våra autografer. Det kändes så konstigt. Utanför flygplatsen väntade min familj på mig. Jag tror de aldrig kramat om mig så där mycket som då. Helt sjukt. Det gick veckor, det var träning som stod på schemat. Hade ingen skola eftersom det var sommarlov då.

Men de var då dendär dagen när jag kom till träningen som vanligt. Som alla och då menar jag verkligen ALLA mina lagkamrater tittade på mig. Min tränare kom fram till mig och berättade att han hade fått ett samtal. Han berättade att någon från England hade ringt angående mig. Han hade sett matchen från läktaren och han hade sagt till min tränare kunde inte släppa iväg någon med sån talang. Han trodde det var försent att ringa, men det var det inte. Sådär annars så tyckte jag att det var ganska sådär självklart att ingen hade ringt, eftersom jag var en tjej. Han ville bli min manager, han ville följa med mig på mina nya steg i livet. Följa med mig på mina nya steg i livet? Jag var rätt så säker då att jag bara skulle bli den gamla Brenda igen och fortsätta bo och spela i mitt lag i Buenos Aires. Min tränare sa att den där skulle flytta ner hit till Argentina om 5 dagar. Jag fick ångest. Vad skulle jag göra? Jag visste inte direkt hur han var eller hur han skulle bete sig. Jag var rädd. Men när jag berättade åt mamma och pappa verkade de bara otroligt glada. Så jag tänkte mig det bästa iallafall.

Det var dendär veckan som mitt lilla liv förändrades så otroligt mycket. Det var två dagar sen min tränare berättade om den där mannen. Jag, pappa, Diego och hans pappa som skulle tanka vid en bensinstation. Medans pappa och Diegos pappa skulle gå in och betala satt jag och Diego i bilen. Det tog en rätt så lång stund före våra pappor kom tillbaks. Men plötsligt hör jag Diego ropa WTF? Jag tittade upp och ser våra pappor komma springandes med händerna över huvudena. Jag och Diego tittade på varandra och hoppade ut ur bilen. De skrek av gläjde. Vi sod bara där och fattade ingenting. Sen ropar pappa att det hade vunnit 4 miljoner var. Jag stod som fast klistrad där. De hade vunnit 4 miljoner var på skraplotter? Vad hände egentligen?

Några dagar fick vi veta att de som tryckt skraplotterna hade tryckt fel så det hade kommit 100 skraplotter för mycket med 4 miljoner. Men vi fick ändå våran vinst eftersom att de hade upptäckt deras fel efter att vi hade vunnit. Våra familjer måste ha varit de lyckligaste familjerna någonsin. Jag menar från att gå till slum till miljonerär. De är inte så illa. Mamma, pappa, Diegos pappa och Diegos mamma satt varje kväll och planerade något. Vi fick inte veta vad de höll på med. Jag och Diego försökte spionera men vi var urdåliga på det så de kom alltid på oss. Men efter några kvällar tyckte de att det var dags att berätta. Vi satt spända i soffan och väntade tills de skulle öppna munnen.

Jag blev också en av skolans populäraste. Fast alla tjejer hatade mig eftersom de ansåg att jag stal deras pojkvänner, även fast jag bara var vän med de där killarna. Jag blev mobbad och slagen av tjejer. Jag fick slita mig för att orka gå till skolan varje dag. Jag var rädd även fast mina bästa vänner skyddade mig. Jag fick slita för fotbollen och för varje år så behövde jag träna mer för att bli bättre och bättre. Det var tungt. Eftersom ibland orkade jag bara inte. Jag ville bara sluta. Men jag kunde ju inte. Min pappa pressade mig mycket. Jag satt och grät nästan varje kväll av vad jag tyckte livet var tungt. Jag fick ingen tid för andra intressen. Åren gick och vårat lag blev starkare, flera slutade och några nya kom in. Men ändå blev vi somsagt starkare.

Det var en dag i mars 2010 som vi fick ett besked som kunde kanske förändra våra liv förevigt.

---

Våran tränare berättade att vårat lag hade blivit utvalt till fotbolls vms välgörenhetsmatch. Vi stod där och sirrade på honom med stora ögon. Vi kunde inte tro våra ögon. Men efter allt vårat kämp alla dessa år var vi förtjänade detta. Det var alla fotbollsspelande tonåringars dröm. När jag berättade nyheten för min familj så kunde de inte annat än vara stolt över mig. Eftersom vi skulle dit så blev det ännu mer träning och hårdare. Jag hann nästan inte med skolan så mina betyg gick ner med stormsteg. Men jag lyckades arbeta upp mina betyg före sommarlovet till helt ok vitsord. Efter allt kämpande med träning och skola stod vi äntligen där på flygplatsen och väntade på att få gå på vort plan som var riktat mot Syd Afrika. Det var fantastiskt hu bra jag mådde just då.

Efter ha suttit i flyget i 10 timmar var vi äntligen där. Man kunde verkligen se att Syd Afrika var i fotbollsiver. Överallt och då menar jag överallt fanns något som hade med fotboll att göra. Vi spelade några matcher som skulle ta ut de två bästa lagen som sen skulle spela mot varandra. Vi vann alla matcherna. Alla de där matcherna var obetydliga. Men man måste ju göra bra ifrån sig så man kom till finalen. Det var nu dagen d och det gällde att göra bra ifrån sig så man kanske kunde komma någonstans.

Vi skulle spelade mot ett italienskt lag. Vi stod där på våra spel positioner och det var bara några sekunder tills domaren skulle blåsa och matchen skulle sätta igång. Jag tittade runt och nickade åt mina lagkamrater, de nickade tillbaka. Vi var nu taggade och redo att göra igång. Matchen var jätte kul. Vi kämpade jätte hårt, jag kämade allt jag hade. Det var inte så mycket till publik men ändå några. Att höra deras ropande gjorde mig lite extra peppad. Det var på allvar syndes det. Våran tränare skrek för fullhals. Han ville att alla vi skulle göra vårt bästa eftersom de där talang coatcherna satt där på läktaren. Något som kändes lite konstigt var att hela världen kunde se på den här matchen. Så mina föräldrar och min bror Andres tittade. Det kändes bra. Jag visste ju inte om det var många som tittade på matchen men jag brydde mig inte. Det var otroligt mäktit att bara fö spela där. Matchen stod 2-2 och det var bara några sekunder kvar när Manuel(en kille i laget) får grepp i bollen och jag springer närmare mål och han sparkar perfekt i mina fötter. Jag fortsätter att springa motståndarnas mål, sparkar det hårdaste jag kunde mot målet. Jag sparkade så så hårt att ja föll om kull. Jag öppnar ögonen och hör allt rop. Jag hade just sätt det perfektaste målet någonsin i mitt liv. Jag hoppar upp och ropar. Manuel och jag springer mot varandra och kramar och hoppar runt om kring en stund tills hela laget kommer dit och det blir världens gruppkram. Vår tränare ropade och kramade om mig. Jag grät glädje tårar.

Det var i just det där ögonblicket när jag gjorde målet som mitt liv skulle förändras förevigt, men det visste jag då inte ännu.

Året var 2010. Året när fotbolls vm hölls i Syd Afrika. Vi var ett av de utvalda lagen som skulle spela en välgörenhetsmatch. Vi fick inte pengar för det men det fanns en annan positiv sak om det, många kända och duktiga "talang coacher" som ser om det finns några talanger mellan alla som är med. Lagen består ju av 15-17 åringar. Så de kunde hitta många nya stjärnor. Vi stod där på våra spel positioner och det var bara några sekunder tills domaren skulle blåsa och matchen skulle sätta igång. Jag tittade runt och nickade åt mina lagkamrater, de nickade tillbaka. Vi var nu taggade och redo.

◊

Okej, okej... Vi tar allt från början jag är en tjej som heter Brenda. Jag är idag 17 år och kommer från Argentina. Jag har en mamma och en pappa. Och en storebror Andres. Nu mera bor jag I Los Angeles utan min familj och är en rätt så stor stjärna. Jag lever livet. Jag älskar det. Världens bästa vänner, manager och pojkvän. Men vägen hit har inte alls varit lätt.

◊

Första gången jag rörde i en boll var när jag var 3 år. Min pappa var så stolt. Han hade alltid velat att någon av hans barn skulle börja med fotbollen. Han hade ju förstås hoppats på att det skulle vara min storebror men jag fick duga. I Argentina är fotbollen en stor och viktigt sport. Ända sen den dagen tills jag var 7 år spelade jag fotboll hela dagarna ut. Vi var inte en rik familj så vi bodde i ett lite "slummigare område" om man skall säga så, utanför Buenos Aires. Efter skolan varje dag spelade jag och 4 killar till, fotboll på gatorna. De här fyra killarna var min närmaste vänner. Diego, Marcos, Lautaro och Javier. Jag hade inga tjej kompisar direkt. Tjejerna i området hatade mig. Jag blev kallad fula saker hela tiden eftersom jag spelade fotboll, och också för att jag spelade fotboll med killar. Ja på den tiden när man var i den åldern så var det de här pojkbasillerna. Och det var inte "okej" för flickor att spela fotboll tyckte de. Jag brydde mig inte om dem för jag hade ju mina boys. Fotbollen var viktig för mig och det är den ännu idag. Iallafall det år när jag fyllde 7 år hade de uttagningar till fotbollslag i våran ålder. Min pappa tog mig till flickornas uttagning men vi fick dåliga nyheter. Vi var för få för att kunna göra något lag så vi fick åka hem. Min pappa ringde runt till alla klubbar i hela stan men ingen kunde ta med mig. Diego och Javier kom senare in i ett lag, i en av stadens bästa klubbar. Deras lag behövde mera spelare och Javiers pappa hade sett mig spela med Javier och de andra på gatan så han försökte övertala tränarn att ta en titt på mig. Efter många om och men så fick jag provspela.

Jag var ju bara 7 år. Jag gjorde mitt allra bästa och tränarn lät mig spela i laget. Så ja, jag spelade nu i ett pojklag. 14 killar och 1 tjej. Vi tränade hur mycket som helst. Tjejer och killar är så lika i den där åldern så det gick hur bra som helst. Men ju äldre vi blev ju svårare blev det för mig att hinna med de andra, så jag fick kämpa dubbelt så mer än killarna. Men jag brydde mig inte eftersom fotbollen var allt. Jag tyckte det var kul och trivdes otroligt bra. Hela laget blev bästa vänner och i skolan var jag med dem. Eftersom jag spelade för en klubb och blev en uppskattad spelare fick jag pengar. En 12-åring får pengar? Iallafall så var det en stor omställning för min familj. Vi kunde nu köpa ett bättre ställe att bo på. Fast vi bodde fortfaranda i slummområdet men i en bättre lägenhet. Jag och Andres hade råd att gå på en bättre och mer bekostad skola. Min familj var lycklig och också jag var lycklig. Jag hade ännu inga tjej kompisar utan förlitade mig på alla mina kill kompisar. Ja, jag hade en tjej kompis och det var Diegos lillasyster som bara var ett år yngre än oss. Jag blev bara bättre och bättre för alla år som passerade. Jag var en av de bästa spelarna i laget. Även fast jag var tjej.

Jag blev också en av skolans populäraste. Fast alla tjejer hatade mig eftersom de ansåg att jag stal deras pojkvänner, även fast jag bara var vän med de där killarna. Jag blev mobbad och slagen av tjejer. Jag fick slita mig för att orka gå till skolan varje dag. Jag var rädd även fast mina bästa vänner skyddade mig. Jag fick slita för fotbollen och för varje år så behövde jag träna mer för att bli bättre och bättre. Det var tungt. Eftersom ibland orkade jag bara inte. Jag ville bara sluta. Men jag kunde ju inte. Min pappa pressade mig mycket. Jag satt och grät nästan varje kväll av vad jag tyckte livet var tungt. Jag fick ingen tid för andra intressen. Åren gick och vårat lag blev starkare, flera slutade och några nya kom in. Men ändå blev vi somsagt starkare.

Det var en dag i mars 2010 som vi fick ett besked som kunde kanske förändra våra liv förevigt.

---

Även fast den här Brenda är från Argentina så skriver jag på svenska. Haha skulle bara bli sjukt om jag skulle skriva på spanska eftersom jag kan inte spanska hah! Så hon kan inte alls svenska men jag skriver på svenska ändå.