I Should've Kissed You - DEL 14
Tänk om det är cancer? Jag skulle aldrig klara av det. Cancer är min största fobi.
Efter en stund kommer en stressad doktor in.
- Sorry I'm late.. It's so much here right now!
- It's okay! svarade Mark och log mot honom.
- So Brenda, sa han och tittade genom några papper.
- yep that's me, sa jag och försökte låta positiv.
- Can I talk to some of you here outside? frågade han och tittade på Mark, Steve och Jaden.
- Me, I'm her manager! sa han.
- I follow with you too, svarade Steve.
Härligt att folk bryr sig iallafall.
Jaden vände sig och log mot mig. Jag log tillbaks. Han vände sig mot dem och sa:
- Well I stay here with Brenda!
De gick ut och Jaden och fram till mig. Vi kramade varandra länge. Sen sa jag bara mitt ut i tomma intet åt honom:
- Whatever that gonna happen to me I have to say to you that you are one of my best friends, I love you!
Han tittade oroligt på mig och svarade:
- Nothing is going to happen to you, okay?
- Okay, sa jag och log osäkert.
- But anyway, I love you too best friend!
Han lade fram handflatan och log, jag slog min mot honom och log också. En fin highfive. Sen kom de ingåendes genom dörren med inte så lättade miner. Det var spända miner. Vad var det?
Mark tittade på mig och sen på doktorn, som började berätta att jag lev av någon sorts depression som hade med stress att göra? Vadå stress, jag hade inte stressat? Jag hade faktist tagit det lugnare? Trodde jag iallafall. Men tydligen så hade jag drabbats av någon depression? Doktorn berättade jag jag skulle börja gå till en psykolog. Så jag blev psykiskt sjuk? Seriöst? Jag kunde bara inte fatta det.
Doktorn gick ut ur rummet och kom sen in i rummet med ett papper i handen. Han tittade på det och tittade upp sen på Mark och sen på mig och sa:
- So you have time to a psychologist tomorrow!
Jag skrek till:
- But the game still going on tomorrow?
- Yes but you have to go to this woman, and this is the only time she have left. So you have to take it.
Jag försökte göra miner åt Mark så han skulle försöka övertala att byta tid. Men tydligen gick det inte som planerat. Han nickade mot doktorn och höll med honom.
- Yeah, well if you want you can go back to the hotel now. sa doktorn.
Jag försökte le mot honom men det gick inte så bra. Efter att doktorn hade tackat för sig och sen lämnat rummet sa jag:
- Mark! The boys needs me!
- Yeah and you need all the help you can get.
- But..
- No buts here! You have to go, you need to get well! Seriously you can't do what you want now, you have to do that you don't want so you need to go!
Jag suckade högt. Det här hände bara inte. Skit. Hur skulle killarna tycka om det här?
Vi tog oss ut från hotellet och sökte en taxi. Jaden försökte muntra upp mig. Och jag kan säga han lyckades ganska bra. Innan vi var vid hotellet skrattade jag så att tårarna rann. Jaden är en så härlig kille. En riktigt bra vän. Jag gick direkt och la mig. Klockan var ändå ganska sent.
Jag vaknade med ett ryck av att min mobil ringde. Det var pappa.
- Hej! svarade jag.
- Hej gumman, Mark ringde. Hur är det med dig?
- Pappa, det är lugnt jag mår bra!
- Är du säker? Du kan alltid komma hem och vila någon vecka. Både mamma och jag är super oroliga!
- Pappa snälla jag mår bra och jag klarar mig fint. Mark tar så bra hand om mig!
- Ja jag hoppas du har rätt. Men du vet ju var vi finns.
- Tack pappa, ja jag vet det!
- Men hejdå gumman vi måste talas vid senare!
- Hejdå pappa.
- Älskar dig!
- Älskar dig med pappa. Hälsa mamma också.
- Ja det skall jag göra.
Jag suckade lite medan jag höll på att lägga ner min mobil igen. Att de alltid skulle vara så oroliga hela tiden. Jag klara mig fint. Jag fixade mig klar tills Mark kom och hämtade mig för att gå ner på frukost.
Kommentarer
Postat av: felicia
oppdatier!
Postat av: Olivia
Jätte bra! Jag har också en 1Dnovell blogg, den är ny och jag har bara skrivit första kapitlet vill du kolla? Min blogg är både personlig och fanblogg så jaa..
Trackback
