- What the fff!! Have you looked at my phone?!?! utbrast han.

- Yes, because I was your girlfriend and maybe then I thought I had the right to look at your stupid phone!

Han var tyst.

- You heard what she said Harry! Sa Millie.

Tut tut tut.. Han hade stängt av. Det ringde igen, jag trodde nästan att det var han men det stod nu Niall på skärmen. Jag svarade och tryckte mobilen mot mitt öra.

- Olivia are you okay? ubrast han.

- No I'm not.

- I'm so sorry.

- No don't worry I'll be fine someday but I just don't wanna see him again.

- Can we go for a walk? Harry leaved so you are safe! Because now we really need to talk. And come alone please!

- Sure.. Svarade jag.

Jag ursäktade Amanda, Selene och Millie och gick ner för att dra på mina converse. Jag gick sen ut till gatan där Niall stod och väntade på mig. Han log lite mot mig men sen försvann leendet. Han frågade ännu en gång:

- Are you okay?

- Niall no, I'm not okay.

- Yeah I know but I always ask that when something happens.

Jag log lite mot honom. Han var faktist snäll. Sen svarade jag:

- It's okay!

Han log mot mig. Vi gick rätt så långt så det inte skulle råka att Harry skulle komma. Det sista vi ville ha var mera drama. Vi satte oss på en parkbänk, jag visste inte var det var för jag hade aldrig varit här. Men det var riktit mysigt ställe. Vi satte oss ner och Niall berättade vad som hände efter att jag hade sprungit iväg hem från att hade suttit där på gatan. Harry hade ropat på Niall men sen sagt förlåt och att det inte var Nialls fel. Och det var det ju inte heller. Iallafall hade Harry gått hem och Niall följde med dit. Han hade stängt in sig på rummet och Niall hade hört honom tala i telefonen, först med någon som han inte visste men sen visste Niall att han hade talat med oss pga av vad han sade.

Vi satt och talade säkert i en timme. Vi började tala om allt mellan himmel och jord.

Det ringde plötsligt i min mobil, jag tog upp den och såg att det var Selene som ringde.

- Hej! Svarade jag.

- Hej Olivia, eeh hoppas jag inte stör men din pappa säger att vi skall åka in till stan och äta på någon restaurang så du skulle behöva komma hem.

- Visst, jag kommer snart! Hejdå!

Jag satte på och log lite. Jag började faktist bli lite hungrig. Jag vände mig mot Niall och sa:

- I'm sorry Niall but I really need to go because we gonna go to a restaurant for dinner now.

- Oh, it's okay.

Jag log mot honom och han log tillbaks. Han sträckte ut händerna och gjorde en riktigt söt valp min. Jag fnittrade lite och sen gav jag honom en bamsekram. Jag steg upp och började gå. Jag hade hunnit gå en bit när jag hör att någon ropar Olivia en bit bort. Jag vände mig om och såg att Niall kom springade mot mig.

- Olivia wait!

När han kom fram till mig pustade han ut och sen sa han:

- I forgot something!

- Did you? Frågade jag överaskande.

- Yes! Sa han och log mot mig.

Han drog mig närmare sig och kysste mig. Jag blev så överaskad så jag steg bakåt.

- Wait what? frågade jag och tittade konstigt på honom.

- I'm sorry but I think I like you! And I like like you.

Jag tittade på honom och vände mig sen om och sprang. Jag visste inte vad jag kände, jag visste ingenting. Allt var så underligt. Gillade han faktist mig? Harry då? Vad skulle hans bästa vän säga om det här? Och framför allt vad kände jag?