Vi gick upp på vinden och jag visade mitt rum. Sen visade jag deras rum där de skulle få sova. De fick varsin klädskrubb så de inte skulle behöva ha sina kläder att ruttna i någon resväska. Jag visade sen runt dem i hela huset. De var otroligt imponerade. Mamma hade sen gjort middag.

Vi satt och planerade vad vi skulle göra senare på kvällen. Efter middagen gick Amanda och Selene för att packa upp sina väskor så jag gick upp till mitt rum. Jag hörde att min mobil pep till i sängen. Jag tog upp den och tittade vad jag hade fått...

---

Meddelandet var från ett okänt nummer " You don't know, you don't know, you don't KNOW! But I KNOW! You will find out someday and you gonna cry your eyes out!" Jag kände hur jag skakade, jag fick ingen luft och jag höll på att gråta. Vem var det? Vad ville den där personen mig? Jag föll nästan ner på golvet av vad rädd jag blev. Jag tittade hjälplöst på dörren. Vad höll jag på med egentligen? Det var bara ett meddelande, vaför var jag så rädd jag visste ju att det inte var nån mördare som knackade nu på dörren? Fast meddelandet skrämmde mig verkligen.. Jag slog mig själv på kinden och skakade huvudet. Jag tryckte snart bort meddelandet och slängde den på sängen och ropade att de fick komma in. Amanda kommer inspringande och kramar om mig. Jag står som ett frågetecken.

- Jag älskar dig!

Jag skratta till lite och krama sen om henne och sa att jag älskade henne också. Jag frågade om vi skulle bege oss int till stan och hon nickade och gick till rummet och fixa sig med Selene. Jag gick i min garderob och började söka efter något att ha på mig. Vädret var inte det allra bästa idag. Så jag tog på mig ett par strumpbyxor och shorts. Jag sökte efter något att ha på övrekroppen. Jag hittade en t-skjorta med USA flaggan. Jag hade helt glömt bort att jag hade den. Efter en stund gick jag in till Selene och Amanadas rum. Selene satt färdig på sängen medans Amanda stod och lockade håret. Jag log och vinkade åt Selene. Hon vinkade tillbaks. Jag tittade på Amanda och sen sa jag:

- Jag går och ber pappa starta bilen.

Både Selene och Amanda nickade. Jag gick ner för trappan och in i vardagsrummet där pappa satt och tittade på någon fotbolls match. Han tittade på mig när jag kom.

- Är ni klara? Frågade han.

- Japp, sa jag.

- Bäst jag går och startar bilen då.

Jag log mot honom och gick sen in i köket där Anna och en tjej satt. Båda log mot mig och Anna presenterade henne för mig. Hon hette Abigail. Tydligen hade Anna lyckats få några vänner här också trots att hon inte börjar in nån skola förens hösten. Amanda och Selene och ner för trappan. Vi gick ut genom dörren och sen hoppa vi in i bilen.

Färden in till centrum tog ungefär 15 minuter. Trafiken var inte så jobbig. Pappa släppte av oss vid ett stort shoppingcenter, vi skulle shoppa en annan dag men gick in ändå för att se lite. Vi hittade nog lite smått och gott men vi bestämde oss för att köpa det sen. Vi gick till ett litet café pågrund av att Amanda var ur törstig. Selene och jag gick bara och skratta åt henne. Det var så härligt att ha dem nära mig igen. När vi hade suttit en stund på cafét kommer Niall in med en annan kille. Jag hade aldrig sett honom förut. Han såg mig inte. Jag duckade lite bakom Amanda som satt framför mig. De tittade konstigt på mig och frågade:

- Vad håller du på med?

- eh jag? eh inget! Jag behöver på toa kommer snart tillbaks.

Jag såg deras konstiga blickar bakom mig när jag skyndade iväg. Jag hyperventlilerade, varför vet jag inte? Jag menar jag hade aldrig varit rädd för honom? Jag stod och tittade mig i speglen. Jag var nära på att gråta. Jag hade en stor klump i magen. Precis den där klumpen som jag hade när några tjejer hade kallat mig ful i dagis, ja jag vet det var en tid sen men ändå. Vad var det som hände?