Matchen stod 2-2 och det var bara några sekunder kvar när Manuel(en kille i laget) får grepp i bollen och jag springer närmare mål och han sparkar perfekt i mina fötter. Jag fortsätter att springa motståndarnas mål, sparkar det hårdaste jag kunde mot målet. Jag sparkade så så hårt att ja föll om kull. Jag öppnar ögonen och hör allt rop. Jag hade just sätt det perfektaste målet någonsin i mitt liv. Jag hoppar upp och ropar. Manuel och jag springer mot varandra och kramar och hoppar runt om kring en stund tills hela laget kommer dit och det blir världens gruppkram. Vår tränare ropade och kramade om mig. Jag grät glädje tårar.

Det var i just det där ögonblicket när jag gjorde målet som mitt liv skulle förändras förevigt, men det visste jag då inte ännu.

---

Vi åkte någon dag senare från Syd Afrika hem till Argentina. Allt var som vanligt. Trodde vi iallafall. När vi kom av planet och skulle hämta väskorna så möts vi av en skara med folk som ropar på oss, de visade skylat. De ville också ta bilder och våra autografer. Det kändes så konstigt. Utanför flygplatsen väntade min familj på mig. Jag tror de aldrig kramat om mig så där mycket som då. Helt sjukt. Det gick veckor, det var träning som stod på schemat. Hade ingen skola eftersom det var sommarlov då.

Men de var då dendär dagen när jag kom till träningen som vanligt. Som alla och då menar jag verkligen ALLA mina lagkamrater tittade på mig. Min tränare kom fram till mig och berättade att han hade fått ett samtal. Han berättade att någon från England hade ringt angående mig. Han hade sett matchen från läktaren och han hade sagt till min tränare kunde inte släppa iväg någon med sån talang. Han trodde det var försent att ringa, men det var det inte. Sådär annars så tyckte jag att det var ganska sådär självklart att ingen hade ringt, eftersom jag var en tjej. Han ville bli min manager, han ville följa med mig på mina nya steg i livet. Följa med mig på mina nya steg i livet? Jag var rätt så säker då att jag bara skulle bli den gamla Brenda igen och fortsätta bo och spela i mitt lag i Buenos Aires. Min tränare sa att den där skulle flytta ner hit till Argentina om 5 dagar. Jag fick ångest. Vad skulle jag göra? Jag visste inte direkt hur han var eller hur han skulle bete sig. Jag var rädd. Men när jag berättade åt mamma och pappa verkade de bara otroligt glada. Så jag tänkte mig det bästa iallafall.

Det var dendär veckan som mitt lilla liv förändrades så otroligt mycket. Det var två dagar sen min tränare berättade om den där mannen. Jag, pappa, Diego och hans pappa som skulle tanka vid en bensinstation. Medans pappa och Diegos pappa skulle gå in och betala satt jag och Diego i bilen. Det tog en rätt så lång stund före våra pappor kom tillbaks. Men plötsligt hör jag Diego ropa WTF? Jag tittade upp och ser våra pappor komma springandes med händerna över huvudena. Jag och Diego tittade på varandra och hoppade ut ur bilen. De skrek av gläjde. Vi sod bara där och fattade ingenting. Sen ropar pappa att det hade vunnit 4 miljoner var. Jag stod som fast klistrad där. De hade vunnit 4 miljoner var på skraplotter? Vad hände egentligen?

Några dagar fick vi veta att de som tryckt skraplotterna hade tryckt fel så det hade kommit 100 skraplotter för mycket med 4 miljoner. Men vi fick ändå våran vinst eftersom att de hade upptäckt deras fel efter att vi hade vunnit. Våra familjer måste ha varit de lyckligaste familjerna någonsin. Jag menar från att gå till slum till miljonerär. De är inte så illa. Mamma, pappa, Diegos pappa och Diegos mamma satt varje kväll och planerade något. Vi fick inte veta vad de höll på med. Jag och Diego försökte spionera men vi var urdåliga på det så de kom alltid på oss. Men efter några kvällar tyckte de att det var dags att berätta. Vi satt spända i soffan och väntade tills de skulle öppna munnen.