GOTTA BE YOU - DEL 23

Niall kom nu fram till oss. Han fick syn på mig och hans min förändrades med detsamma. Jag höll andan.
Come on Harry we have to go now!
Harry tittade på Niall och nickade och sen kramade han om Amanda och Selene och tillsist kramade han mig och kysste mig. Jag såg att Niall stod och tittade på mig hela tiden. Det var obehagligt. Vi vinkade hejdå åt Harry och Niall. Fast Niall stod bara med händerna i sina fickor och tittade surt mot mig. De gick sen och vi åkte upp i London eye.
- Vad var det där om Olivia? Frågade Amanda bekymrat.
Jag tittade på henne och frågade:
Vadå?

- Snälla Olivia, vi har känt dig hela våra liv och vi vet när något är fel! svarade Selene.
Jag tittade på Selene och det hon sa fick mig att komma ihåg att det var sant, jag kunde ju berätta dem precis allt. Jag suckade och började berätta om den där festen när det blev Harry och mig och hur Niall hade varit efter det. Hur mycket skit jag hade fått av honom. Amanda och Selene tittade allvarligt på mig.
- En så stor idiot! utbrast Amanda.
- Ja verkligen, bry dig inte om honom! sa Selene.
Jag visste ju att de hade rätt men ändå så fanns en mening som snurrade om och om igen i mitt huvud som Harry hade sagt på festen när vi satte i den där soffan. "Niall är en av de snällaste och underbaraste killar i hela världen, jag älskar verkligen honom. Och man kan lita på honom i både sol och storm." När vi kom ner till marken igen stod pappa på en parkering och väntade på oss. London eye hade verkligen en magisk utsikt över London! Vi satte oss i bilen och åkte hem.
Pappa svängde in gården våran. Vi steg ur och gick in i huset. Vi gick och lade oss direkt för Amanda och Selene var lite trötta efter deras resa hit. Jag bytte om till min mysigaste pyjamas oh kröp ner i sängen och sträckte mig efter min ipod. Jag satte på shuffle läget och den första låt som kom var:
Min telefon lyste upp i rummet, jag hade fått ett sms av Harry " Night babe, love you!". Jag log för mig själv och somnade sen. Jag vaknade av att någon hoppade upp i min säng. Jag slog upp ögonen och där var Amanda och Selene. De log och skrattade åt mig. Jag satte mig upp i sängen och log jag med.
- Ikväll skall vi på fest, jublade Selene.
Jag och Amanda började jubla med henne. Mamma kom in i rummet och sa att hon hade fixat frukost för hon skulle rusa iväg in till stan för en arbets interjuv. Vi önskade henne lycka till och gick sen ner till köket för att gräva i oss lite frukost. Vädret var på topp så vi simmade och solade och sådär annars bara chillade resten av dagen till det var dags att börja fixa oss inför kvällen. När vi äntligen var klara gick vi över till Millies för att sedan ta oss till festen. Jag presenterade först Amanda och Selene för Millie och sen skjussade Millies mamma oss till festen.
Det var redan ganska mycket folk där när vi anlände. Värden kom och välkomnade oss och jag hade verkligen ingen aning om det var men det var iallafall Millies kompis. Efter kanske 15 minuter kom också Caitlin till festen. Jag kramade om henne och presenterade också Amanda och Selene för henne. Vi stod en stund och pratade om allt och inget och sen bestämde vi oss för att gå och dansa. Det spelades fullt med party musik i vardagsrummet och rummet var fullproppat med ungdomar som dansade. Vi dansade en lång stund. Jag hade varmt och då menade jag riktigt varmt så jag sa åt dem att jag gick ut för att kyla av mig lite. Jag gick ut genom dörren. Det var några andra där ute också. Jag satte mig ner på trappan och tittade mig runtomkring. En kille i min ålder kom upp och satte sig också på trappan. Han lade huvudet sitt i sina knän och suckade. Jag satt först bara och tittade på honom men jag kunde inte avstå från att fråga vad som hade hänt.
- Are you okay?
Han tittade upp på mig och skade sedan på sitt huvud. Han lade sen huvudet mot sina knän igen. Jag höll tyst och tittade in i tomma intet. Efter en stund sätter han upp sitt huvud och frågar mig:
- Have you ever felt so unseen?
Jag tittade först frågande på honom och sen tittade jag rakt fram och nickade med hucudet och svarade:
- Yes I have.
- Well then it feels a little bit better to not be alone about it.
Jag log mot honom och nickade. Han berättade sen att han hette Jake. Han berättade att han var jätte bra kompis med en tjej men han var också stört kär i henne. Han visste att hon inte tyckte detsamma om honom. Det var då det slog mig att Millie hade ju sagt igår i telefon att hon var ut med nån som hette Jake, kunde det vara den Jake tro? Han sa sen att han behövde gå. Han tackade mig för att jag hade lyssnat på honom. Sen gick han sin väg. Jag bestämde mig då för att gå in igen till mina vänner. När jag kommer fram till dörren öppnads den och ut kommer Niall. Han hade världens största leende men när han fick syn på mig vändes han min till den ledsnaste ever. Jag stod inte längre ut med det där så utan att ens tänka fick jag ur mig:
- What is wrong with you?
Han började se riktigt arg ut. Jag började bli rädd. Han puffade undan mig och gick, jag kunde höra att han mumlade. Jag vände om och såg när han gick sin väg. Jag kunde inte ta den här skiten längre så jag sprang ikapp honom.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0