Jag bestämde mig då för att gå in igen till mina vänner. När jag kommer fram till dörren öppnads den och ut kommer Niall. Han hade världens största leende men när han fick syn på mig vändes han min till den ledsnaste ever. Jag stod inte längre ut med det där så utan att ens tänka fick jag ur mig:

- What is wrong with you?

Han började se riktigt arg ut. Jag började bli rädd. Han puffade undan mig och gick, jag kunde höra att han mumlade. Jag vände om och såg när han gick sin väg. Jag kunde inte ta den här skiten längre så jag sprang ikapp honom.

Efter en stund hann jag ikapp honom. Jag ropade Niall och han vände sig om. Jag gick fram till honom. Han tittade underligt på mig och frågade:

- What now?

Jag tittade först på honom och fick panik inombords, vad skulle jag säga? Jag fick fram:

- Can we please talk?

- No, thanks..

- Niall please I'm begging you!

- There is nothing to talk about!

Jag höjde på mina ögonbryn, jag hade så lust att skrika rakt i hans ansikte. Men jag gjorde ju såklart inte det. Men jag fick ur mig något annat:

- You are such an idiot, sa jag och suckade.

- ME?!?! Shut up.

- You see, we really have to talk!

- well, fine we do it.

Vi stod brevid en väldigt trafikerad väg så vi gick ner till strandpromenaden som bara låg några meter från vägen. Vi satte oss ner på en bänk och båda stirrade rakt ut i tomma intet en lång stund tills Niall avbröt tystnaden:

- I will go now.

- No don't go, sa jag och drog honom i ärmen.

Han tittade surt på mig och satte sig igen.

- Why are you doing this to me? Frågade jag.

- What?

- Treating me like shit maybe?

Han tittade på mig och skakade på huvudet och grävde sitt ansikte i hans ansikte. Det var tyst en stund och sen sa jag:

- Why do you do that?

Han tittade upp på mig och sa:

- Do you know what? Harry doesn't love you, he just want to be notice by a girl he is in love with. And that's why I try to hate you because I want you to be scared and break up with him.

Det kändes som om en kniv stack mig rakt i magen, jag kunde inte röra mig utan jag satt bara och tittade med stora ögon på Niall. Jag steg upp och tittade sen på Niall och sa:

- Liar! You are such an idiot!

Jag sprang sedan iväg och tårarna strömmade ner för mina kinder.

När jag hade sprungit en bra bit föll jag ner på mina knän. Jag kunde inte fatta att han hade sagt det där. Jag brydde mig så mycket om Harry. Varför ville han förstöra för mig och Harry sådär? Jag såg en brygga en bit bort så jag tog mig upp på benen och gick dit och satte mig på kanten. Jag kunde se min spegelbild i vattnet. Jag började gråta ännu mer, mina tårar föll i vattnet. Och den klara bilden av mig blev nu bara till en röra. Min mobil började ringa. Jag tog upp den och såg att det var Selene. Jag svarade med en snyft:

- Hej!

- Var är du Olivia, vi har letat överallt! Vänta gråter du?

- Jag sitter vid en brygga ute vid strandpromenaden och nej.

- Olivia ljug inte, jag hör dig. Vi kommer snart, stanna där du är!

Jag tryckte av. Och drog upp mina knän till hakan. Efter kanske 10 minuter hörde jag att någon kom ut på bryggan, det var Amanda, Selene, Caitlin och Millie. Jag steg upp och alla kom springande och kramade om mig. Selene frågade vad som hänt och jag berättade alltihopa.